Är 2018 året “it's coming home"?

När Robbie Williams invigde fotbollsfesten i Ryssland var det inte många som trodde att det skulle bli Englands mästerskap 2018. Betydligt fler trodde på ytterligare en flopp för Britterna och kunde gladeligen men ironiskt sjunga med i engelsmännens måttligt självgoda “football´s coming home”. Med beteckning på “men ironiskt” eftersom det inte var många som hade sjungit med om de visste utgången av det här mästerskapet. Nu, i samma takt som engelsmännen har stämt upp i brölande körsång har övriga världen börjat tystna. För det var ju inte så här det skulle sluta.

Men nu står vi här, med ett England som ska möta Kroatien i semifinal och göra upp om en plats i VM finalen mot Frankrike. Vinner man ikväll har man slagit den gamla framgången 1990 då man åkte ut på straffar mot västtyskland i semifinalen.

Efter att Gareth Southgate tog över det engelska landslaget 2018 har man som nation gått igenom ett generationsskifte och det är ett ungt och fräscht landslag som kom ut på planen i öppningsmatchen mot Tunisien. I den trupp vi idag hittar på planen mot Kroatien i semifinalen är det endast 4 spelare som tidigare har varit i ett världsmästerskap. Världsmästerskap fyllda av spöken.

Men sedan Southgate och hans mannar inledde turneringen har man hunnit bryta både 1 och 2 dystra trender. När Colombia nickade in 1-1 i åttondelsfinalens sista minut och lyckades ta matchen till straffar, var det inte många som trodde på ytterligare engelskt avancemang. England hade aldrig tidigare vunnit en straffläggning i VM-sammanhang. Det gick som det gick och första hindret var passerat.

Nu var det Sverige, som såg ostoppbara ut, som stod för motståndet i kvartsfinalen och vi hade ett sista halmstrå att gripa tag om. England har ju inte varit i semifinal sedan 1990 och de brottas med allt för stora demoner för att kunna vinna det här. Matchen drog igång och resten är historia.

Ett ungt och självförtroendefyllt landslag ska nu spela semifinal mot Kroatien som efter två matcher lyckats harva sig fram, efter två straffläggningar. Det har inte sett övertygande ut och dessutom har man 2 x 120 minuter speltid i benen när man kliver in på Luzhniki stadion ikväll. Finns det något som kan stoppa kaxiga England? Som har dödat sina demoner och som är på väg mot den största framgången sedan 1966?

Jag har iallafall slutat sjunga, för nu är det inte på skoj längre.