Stefan Rehn: "Att komma hem till Djurgår'n och vinna SM-guld var pricken över i:et"

Stefan Rehn bor idag i Göteborg. Vi inleder intervjun med att prata om vad han pysslar med på dagarna idag och hur han trivs på Västkusten. 

Stefan, tack för att du vill prata med oss! Hur leker livet och vad sysselsätter du dig med idag?
- Livet leker bra! Jag är padeltränare idag och det flyter på bra även om det är många som säger att det är "padeldöden" för att det finns lite mycket hallar överallt, men sporten är igång och det är en fanatiskt trevlig sport. Det är många yngre som satsar och jag tycker som sagt att det här är en fantastisk sport att hålla på med. På äldre dar har jag själv spelat lite tennis och badminton, men padel ser jag mycket nöje i där man kan släppa bollen förbi sig och ändå dra fördel av det. Annars försöker jag vara mycket med familjen nu när man inte har ett fotbollsschema att följa, så nu njuter man av lite lediga helger och så där så jag klagar inte.

Att Stefan trivs med sin vardag idag är något man snappar upp tidigt i samtalet. Det är med stor glädje han berättar om sin vardag idag och lite senare i intervjun pratar vi också om framtidsplaner. Finns det något som lockar med fotbollen igen och i så fall vad? Men innan det så började vi samtalet genom att "småprata lite" om väder och vind, men också om snö, jul och allt som hör julen till. Stefan berättade att han och familjen precis är hemkommen från en semester med sol och bad med runt 25-27 grader värme, men nu går vi mot jultider och frågan är vad han tycker om denna högtid...

Vi går mot jultider, lite kontrast mot den solsemester ni precis varit iväg på... men är detta en högtid du ser fram emot?
- Ja, men jag tycker det är lite mysigt med julen faktiskt. Lite som vi pratade om innan, så åker jag hellre till sol och bad än på en skidresa, men julen är mysig också, men så snart den är över får våren gärna komma så i januari kan det gärna få bli grönt igen. 

Du är född i Stockholm och starkt förknippad med Djurgårdens IF, men idag bor du i Göteborg... hur hamnade du där?
- Ja du, det var en bra fråga! Jag är ju som du säger Stockholmskille från start med Sundbyberg där jag bodde de första 22 åren av mitt liv. Sedan blev det flytt till Everton och England, inte så lång tid förvisso, men efter England hamnade jag i Göteborg och nästan alla från den tiden bor kvar, vilket är lite kul faktiskt då man har en hel del kompisar här också. Sedan hamnade jag ju i Schweiz och sedan tillbaka till Djurgården igen, men under dessa åren fick jag en son också (Kevin) och ja, när jag kom hem efter Schweiz och landat i Djurgården igen så fick jag tränarjobb ifrån Göteborg och på den vägen är det, vi blev kvar och trivs jättebra här hela familjen. 

"Jag minns första sejouren i Djurgården som en rolig tid - det var full fart redan som 13-åring" 

Vi fortsatte prata lite minnen från tiden som spelare och inleder då med att prata om hans första sejour i Djurgården, innan proffsäventyret till England och Everton. Senare pratar vi också om när han fick komma hem och "sluta cirkeln" genom att få vinna ett SM-guld där allt startade, men först tiden innan det.

Djurgården som sagt, där hamnade du som 12-åring efter att ha lämnat moderklubben Sundbybergs IK. Hur minns du tillbaka på den tiden som djurgårdare i din första sejour i klubben? 
- Det var väldigt kul. Vi var tre grabbars som spelade i "Sumpan" och som åkte på ett läger där vi fick frågan om att börja i Djurgården och den chansen tog vi. Jag och mina lagkompisar gick hela vägen upp till A-laget och hade under hela den tiden ett bra juniorlag som tränade hårt. Det var träning flera dagar i veckan plus matchdag, så det var full fart redan som 13-åring faktiskt. En sak man ska tänka på är att det är så otroligt mycket mer professionellt idag än vad det var på 80-talet, men jag minns den tiden som en väldigt rolig tid.

Efter DIF blev det ett kortare proffsäventyr till England som vi pratade lite om innan och där blev det några matcher i Everton-tröjan. Hur var det att ta klivet dit?
- Jag trivdes bra där också. På den tiden hade man bara sett det på tv och jag var väl i princip en av de första att åka över dit för sen kom Glenn Hysén några månader efter och då fick man lite svenska kompisar där också, men jag spelade för lite så när "Blåvitt" kom med ett erbjudande så nappade jag på det, även om det var ett ekonomiskt dåligt beslut då jag satt på ett fyraårskontrakt med Everton, men jag såg det som en nystart och spännande att komma hem till Sverige och för mig har det alltid varit viktigast att få spela fotboll, så jag ångrar absolut inte det beslutet idag.

Eter flytten hem till Sverige fick Stefan Rehn god fart på karriären. Det trillade in hel del titlar och flera stormatcher med IFK Göteborg som var dominanta inom svensk klubblags fotboll i början på 90-talet, vilket ni kan se även i den meritlista vi listar lite längre ned i intervjun.

"Skriver om läggmatch inför sista omgången"

Du tillhörde "blåvitt" mellan 1990-1995 och var med och vann Allsvenskan 1990, 1991,1993, 1994 och 1995. Hur stort var det?
- Det var en fantastisk resa. "Blåvitt" låg långt fram i professionalitet då, men nu har Djurgården med flera växt ikapp. Jag minns att vi torska första matchen mot IFK Norrköping med 6-0 där Tomas Brolin gjorde tre mål, men sen vann vi resten i princip och ja, det var en fantastisk resa. Att vinna SM-guld direkt och få kvala till Champions League var riktigt stort. Det var bara åtta lag som kom till Champions League då och vi kom tvåa efter AC Milan i gruppspelet och de spelade sen finalen mot Marseille och att bara få vara med på den resan med CL-spel är häftigt, säger Stefan och fortsätter: 
- Även 1993 var det Champions League-spel och då hade vi Man United, Galatasaray och Barcelona i gruppen. Vi förlorade en match då och det var mot United borta så redan inför sista omgången var vi klara och då stod det mellan Man Untied och Barcelona om andraplatsen. Då var det mycket skriverier i engelsk media om "läggmatch" från oss inför sista omgången, men vi körde hela vägen och tog oss till kvartsfinal där vi föll på grund av bortamålsregeln mot Bayern München, men hela äventyret har varit ruggigt kul.

Efter att ha skördat framgångar med IFK Göteborg under flera år i rad där så valde Stefan Rehn att hoppa på ett erbjudande om att bli utlandsproffs igen. Det blev ett par säsonger i Schweiz innan han återigen skulle flytta hem till Sverige och då för att försöka avsluta karriären med ett SM-guld även i Djurgården där allting började som 12/13-åring.

Efter de framgångsrika åren så blev det ett nytt proffsäventyr och den här gången i Schweiz med FC Lausanne-Sport. Fem år där, trivdes du bra?
- Ja, jag trivdes jättebra. Man tänker till lite extra inför en utlandsflytt, hur det är och sådär och hur det kan bli, men jag hade jättebra lagkamrater och detta var en lite mindre klubb så det funkade väldigt bra att komma in i det. Under det första året var det precis att vi hängde kvar, men de sista fyra åren var vi i toppen och då var vi ute i Europa också, så då flöt det på fint. Även nu som boende i Göteborg har jag haft gamla lagkompisar från den tiden på besök här så jag har haft tur som trivts bra överallt i mina klubbar som spelare. Det var en rolig period i en bra klubb, så vi trivdes jättebra där hela familjen. Det var Inte så mycket långa resor då Schweiz i sig är ett lite mindre land och när fotbollen går bra, då mår man också bra som människa, säger han och fortsätter:
- Är det något jag tar med mig från England-tiden så var det att inte vara så blyg. I Schweiz fick jag förtroende både som straffsparksläggare och frisparksskytt och det är ett tecken på att de tror på en, men i Everton tog jag kanske inte chansen fullt ut, men det gjorde jag i Schweiz så det är något jag bär med mig.

År 2000 valde du att flytta hem igen och då till Djurgården, var det som att komma hem?
- Ja, absolut. Det var mycket som hade ändrats till ett positivt sätt sen min första sejour i klubben. På de åren jag var borta hade hela organisationen blivit mycket mer professionell, allt från Kaknäs till hela organisationen som sagt. Jag var 34 när jag flyttade hem, men jag fick ett kontrakt på fem år. Vi ska upp till Allsvenskan sa han (Bosse Andersson, även då sportchef i Djurgården) och då låg vi i Superettan. Jag tyckte det lät jättespännande att få spela 3-4-3, lite "Ajax-modell" med Zoran Lucic och Sören Åkeby i spetsen som ledde laget då. De ville spela lite offensivare fotboll och jag fick komma hem till Stockholm och sluta cirkeln med Djurgården och sätta pricken över i:et genom att avsluta karriären snyggt.

"Att vinna SM-guld med Djurgår'n är något jag drömt om sen jag var liten"

... och målet gick ju bra? 
- Ja, men precis. Vi gick upp till Allsvenskan och var när att vinna guldet direkt, men var nåt mål ifrån titeln som gick till Hammarby istället. Då var jag lite sugen på att dra mig tillbaka, men jag bestämde mig för att lira ett år till och det är absolut inget jag ångrar då jag fick avsluta karriären med ett SM-guld med Djurgården året därpå istället, vilket är något jag drömt om sen liten, det kändes som en fantastisk avslutning att få lägga skorna på hyllan efter ett sånt avslut.

Du fick ett ovanligt långt kontrakt för att komma hem som 34-åring...
- Ja, men till kontraktet tillhördes att vi sa att jag efter min tid som spelare i klubben skulle fortsätta som tränare. Om det då var som A-lagstränare, ungdomstränare eller på damsidan var inte spikat, men det var lite införstått att när jag inte skulle spela längre, då skulle jag fortsätta i Djurgården på nåt sätt som tränare och jag hade lite tur där som fick vara med A-laget direkt.

I Djurgården fick du vinna Allsvenskan igen, hur kändes det?
- Just att få vinna med Djurgården var något jag drömt om som liten. Under 80-talet var det lite jojo-klubb blandat med Allsvenskan och Division 1 Norra, men att jämföra intresset från den tiden med 2002 går inte. Det har hänt så otroligt mycket under dessa år, men att få avsluta karriären med att komma hem och vinna det SM-guldet, det var fanatiskt stort för mig.

Ett annat pris som Stefan Rehn fått som han uppskattar är utmärkelsen "Årets Järnkamin". Det här priset delas ut av supportrarna till en spelare i laget som utmärkt sig lite extra. Året innan Stefan Rehn vann så gick priset till Mikael Dorsin och året efter var det Kim Källström som fick äran att ta emot samma utmärkelse. 

2001 vann du utmärkelsen "Årets Järnkamin", hur stolt är du över det priset?
- Med tanke på att det inte är så många som accisernas med "Järnkamin" så är det såklart att det är stort. Det priset är ett tecken på att man har bidragit. Jag var 35 år det året och vi hade skitkul i laget. Jag bidrog som sagt och att få betala tillbaka lite till Djurgården var väldigt kul, och priset är såklart något man är stolt över.

"När jag kom till "Blåvitt" var jag Sveriges dyraste spelare" 

Finns det något under din karriär som spelare som du ångrar?
- Jag ångrar inte att jag flyttade till England, det var en bra erfarenhet och nyttigt för mig, men däremot hade jag tappat lite självförtroende när jag väl flyttat dit. När jag kom till "Blåvitt" var jag Sveriges dyraste spelare och första tiden i Everton var nog den sämsta perioden i min karriär faktiskt. Jag tappade självförtroende som sagt och började fundera lite och man ska inte glömma det psykiska inom sporten, säger han och fortsätter: 
- Med ett bra självförtroende presterar man bättre och du är som bäst när du inte tänker. Det handlar om att vara "in the zone", är man där och bara kör, inte tänker eller funderar så mycket, då presterar man automatiskt och då kommer självförtroendet också och det betyder väldigt mycket. Men något jag reagerade på när jag kom till Göteborg var att jag hade tappat lite självförtroende, men när det var tillbaka i och med fina resultat och bra spel, ja då flöt det på bra igen. Men inget jag ångrar sådär, utan det var snarare att jag var lite blyg i England skulle jag vilja säga. Jag har njutit varje dag under min karriär och skulle jag få leva samma liv igen skulle jag göra exakt samma sak och njuta varje dag av livet.

Kan du berätta om största ögonblicket under karriären?
- Det har varit många roliga grejer med SM-guld både i Djurgården, IFK Göteborg och Champions League. Vi har inte pratat så mycket om VM 1994, inte för att jag spelade så mycket där, men jag hoppade in i kvartsfinalen och fick vara med i alla fall och att få det där VM-bronset var ruggigt kul. Landslaget var på en otrolig resa och folk pratar än idag om VM 94. Det repeteras på tv, ny match med jubileumsmatcher och ja, det var en väldigt häftig grej. Allt medialt efteråt där vi såg att folk hade badat i fontäner och sånt där, det såg vi dagen efter och tyckte det var kul att folk följde oss. Vi spelade en underhållande fotboll, gjorde flest mål av alla lag i det VM och att vi gick så långt som vi gjorde är något man minns tillbaka på med glädje.

Du har ju även varit fotbollstränare där du skördat framgångar både i DIF och IFK Göteborg. Nu ska Sverige ha en ny förbundskapten, vem vill du se ta över efter Janne?
- Nja, jag vet inte riktigt... Jag har nog ingen speciell favorit sådär, men det är klart ett en tränare som Graham Potter hade varit ett starkt namn, men vad tjänade han i Chelsea och vad skulle han ha ut av att komma till Sverige och bli förbundskapten? Du har inte ett lag att gå till varje dag som förbundskapten utan då går du till ett kansli, så det är lite speciellt att vara förbundskapten så sett, men för att svara så har jag nog ingen speciell favoritperson som jag föreslår på rak arm.

Har du följt landslaget under Jannes tid och var säger du om hans insatser som förbndskapten?
- Ja, men jag har följt landslaget, absolut. Jag och Janne gick samma tränarkurser och det är synd att han inte fick avsluta med lite bättre resultat, men det är så det är i idrottsvärlden, det går upp och ner. Överlag tycker jag att Janne har gjort ett bra jobb.

Intervjun är på väg att lita mot sitt slut, men innan vi rundar av så tar vi och checkar av framtidsplaner och hur det står till med Stefan Rehns betting-intresse. Här berättar han innan vi avslutar samtalet om sina bettingvanor och vi får även ta del av största vinsterna (hittills)!

Vad skulle krävas för att du ska ta steget tillbaka till fotbollen och bli tränare igen, är det något som lockar?
- Både ja och nej faktiskt. Någonting som man känner att det här skulle vara en kul utmaning, något som verkligen lockar, det skulle kunna ta mig till fotbollen igen, men just nu är vi inte sugna på att flytta faktiskt. Kommer det något riktigt roligt, då skulle jag absolut kunna tänka mig det men jag trivs väldigt bra med det jag gör idag också.

Vi pysslar ju med betting på den här sidan i vanliga fall, är det något du är intresserad av?
- Jag gillar ju det sociala i spel. Ta travet till exempel, jag har nog alltid haft ett intresse för det och när jag bodde i "Sumpan" så gick jag på trav och nu i Göteborg går jag också en del på trav faktiskt. Vi är en 6-7 grabbar som kör varje lördag för nån hundring och för Stryktipset är vi 13 gubbar från "Sumpan" som kör tillsammans på helgerna. Vi är gamla barndomskompisar som håller kontakt den vägen och spelar tillsammans och det är en kul grej. På lördag har vi dessutom den årliga Djurgårds-middagen och det är en grej Djurgården gör jättebra. Det räcker att du har spelat en match i klubben så är du välkommen. Vi har guldhjältar från 1966 som dyker upp, vilket är väldigt charmigt och trevligt. Jag har ju varit där två svängar, så det är häftigt att träffa folk från olika perioder i klubben och detta är något som sker varje år, så det ser man fram emot. 

Avslutningsvis, kan du berätta om största vinsten?
- Allt är ju relativt, men 850 000 vann vi på travet en gång och det var jättekul. Jag blev försenad en timme till grannen som skulle bjuda på middag då så jag fick ringa och säga att vi blev lite sena för att det var sån spänning i travet, men det togs emot väl och sedan blev det en trevlig kväll. Utöver det så var vi 30 grabbar på Åby för ett par veckor sen som vann 1,6 miljoner. Idag får man så otroligt mycket information genom att titta på tv och internet och sådär, men då var vi live och att få finna där på plats med några öl i kroppen, det var en häftig kväll och det blev en blöt kväll kan jag säga. Det var en stor kväll, även om vi var lite fler som delade på vinsten här för de 850 000 var ni betydligt färre gubbar.

Vi pysslar ju med betting på den här sidan i vanliga fall, är det något du är intresserad av?
- Jag gillar ju det sociala i spel. Ta travet till exempel, jag har nog alltid haft ett intresse för det och när jag bodde i "Sumpan" så gick jag på trav och nu i Göteborg går jag också en del på trav faktiskt. Vi är en 6-7 grabbar som kör varje lördag för nån hundring och för Stryktipset är vi 13 gubbar från "Sumpan" som kör tillsammans på helgerna. Vi är gamla barndomskompisar som håller kontakt den vägen och spelar tillsammans och det är en kul grej. På lördag har vi dessutom den årliga Djurgårds-middagen och det är en grej Djurgården gör jättebra. Det räcker att du har spelat en match i klubben så är du välkommen. Vi har guldhjältar från 1966 som dyker upp, vilket är väldigt charmigt och trevligt. Jag har ju varit där två svängar, så det är häftigt att träffa folk från olika perioder i klubben och detta är något som sker varje år, så det ser man fram emot.

Avslutningsvis, kan du berätta om största vinsten?
- Allt är ju relativt, men 850 000 vann vi på travet en gång och det var jättekul. Jag blev försenad en timme till grannen som skulle bjuda på middag då så jag fick ringa och säga att vi blev lite sena för att det var sån spänning i travet, men det togs emot väl och sedan blev det en trevlig kväll. Utöver det så var vi 30 grabbar på Åby för ett par veckor sen som vann 1,6 miljoner. Idag får man så otroligt mycket information genom att titta på tv och internet och sådär, men då var vi live och att få finna där på plats med några öl i kroppen, det var en häftig kväll och det blev en blöt kväll kan jag säga. Det var en stor kväll, även om vi var lite fler som delade på vinsten här för de 850 000 var ni betydligt färre gubbar.