Söndag 15 februari. Kaffet på. Mobilen laddad. Fjärrkontrollen uppvärmd.

08:30 drar OS 2026 igång i huvudsändning på Sveriges Television. 08:30–16:30. Åtta timmar. Det är inte en sändning, det är en livsstil.

Redan 09:00 är det curlingbonanza. Herrarna kör och Sverige kliver in mot USA. Curling är den enda sporten där pulsen är 62 men dramatiken är 180.

10:00? Då smäller det i backen i storslalom från Tofane. Samtidigt dundrar monobob nerför banan i Cortina. Och parallellpuckel. Och snowboardcross. Det är som att OS-ledningen tänkt: “Hur många finaler kan vi trycka in innan lunch?” Alla.

11:15. Jaktstart i skidskytte för herrarna från Anterselva. Där vet man i alla fall vad man får: puls, panik och någon stackare som bommar sista skottet och stirrar tomt ut i alpdimman.

12:00. Herrstafett i längd, 4x7,5 km. Det här är ju söndagens blodomlopp. Fyra sträckor, noll marginaler och en norsk åkare som alltid ser oberörd ut oavsett tempo.

Sen rullar det bara på.

Vid 15:55 kliver skridsko in i matchen. Man kan inte låta bli att tänka på Nils van der Poel och undra varför våra världsstjärnor känns som gästspel medan andra nationer kör långserie över tre decennier.

17:55, mixed lag i skeleton. Bara ordet “skeleton” låter som något man inte borde göra frivilligt.

Kvällen då? Den är inte lugnare.

Backhoppning i stora backen från Predazzo.
Curling igen (grundomgång 7, för den som håller räkningen).
Freeski big air.
Konståkning par där dramatiken sitter i ögonbrynen.
Och så hockey: USA - Tyskland 21:00. Prime time.

Det här är alltså en dag där man behöver tre skärmar, två powerbanks och ett tydligt snack med familjen om prioriteringar.

Vad är dagens måste?
Herrstafetten?
Skidskyttet?

Eller är du en sån som går all in på curling kl. 09:00 och aldrig tittar tillbaka?

Skriv gärna i vår Facebookgrupp!

/ Jonas Weimer

jonas.weimer@leadstarmedia.com