Potters tvåanfallssystem får Sverige att blomstra

Sverige har imponerat offensivt under VM, och bakom framgången finns ett taktiskt drag som går på tvärs med mycket av den moderna fotbollen. Med två centrala anfallare på planen har förbundskaptenen Graham Potter valt en väg som många toppnationer har lämnat bakom sig.

Enligt bettingproffset Jonas Weimer är det också en av de viktigaste förklaringarna till Sveriges lyft.

- Det är nästan lite old school över det hela. I en tid där många lag spelar med en ensam nia har Sverige valt att sätta två naturliga anfallare bredvid varandra. Det har gett effekt direkt, säger Weimer.

Under senare år har många landslag och klubblag byggt sina anfall kring en central spets omgiven av rörliga yttrar och offensiva mittfältare. Sverige har i stället gett både Alexander Isak och Viktor Gyökeres centrala roller i offensiven.

– Det är inte ofta man ser två anfallare av den här kalibern spela tillsammans från start. Många tränare hade valt en av dem och byggt resten av laget runt den spelaren. Potter har gjort tvärtom, och det har varit väldigt lyckat, säger Weimer.

Han menar att systemet ger Sverige fler vägar framåt i anfallsspelet.

– Du har alltid två spelare som hotar centralt. Det gör att motståndarnas mittbackar aldrig får en lugn stund. Om en av dem kliver fram för att stöta finns den andra kvar som hot bakom.

Weimer beskriver också valet som modigt.

– Fotbollsvärlden är ganska trendstyrd. När alla andra går åt ett håll krävs det självförtroende för att göra något annat. Potter har sett vilka spelare han har tillgängliga och byggt systemet efter deras styrkor i stället för att följa det senaste modet.

Resultatet har blivit ett mer direkt och dynamiskt svenskt anfallsspel, där motståndarna haft svårt att hantera de dubbla hoten centralt.

– Det här handlar inte om nostalgi eller att gå tillbaka i tiden. Det handlar om att hitta den bästa lösningen för spelartruppen. När du har Isak och Gyökeres tillgängliga vore det nästan slöseri att inte försöka få ut dem tillsammans, säger Weimer.

Inför slutspelet tror han att Sveriges tvåanfallssystem kan fortsätta vara en avgörande faktor.

– Många lag är vana vid att möta en central anfallare. Sverige kommer med något annat. Det gör laget svårläst och svårförsvarat, och det kan bli ett av Sveriges största vapen ju längre turneringen går.