Behrang Safari: "Vid 50 års ålder är jag huvudtränare i MFF - eller Basel"

I denna intervju pratar vi med Behrang om vad han gör idag, vi går dessutom igenom hans karriär och hans minst sagt imponerande meritlista där han flera år i rad höll sig till lag som tog titlar. 

Vi ber Behrang Safari berätta om sin karriär, hur han minns tillbaka på sin tid som spelare och när vi ber om "bästa minnet" som spelare, då lyfter han inte någon avgörande match som gav honom en titel - utan då är det "bragden i Berlin" som kommer på tal.

Intervjun inleds som sat med att checka av vad han gör idag och i första stycket som följer kan ni läsa om hans nuvarande jobb där han arbetar med en annan stor före detta MFF-profil...

Behrang, tack för att du vill prata fotboll med oss på Bettingstugan.
Hur är läget och vad gör du när du inte pratar med oss?
- Läget är mycket bra med mig. Allt rullar på som det ska, så känner inte att jag vill klaga på något. Jag jobbar som mentor/rådgivare på Full Potential Agency där jag trivs fint mina kollegor Markus Rosenberg, Ylli Shabani, Petter Andersson och Jimmy Björkander.

För dem som inte har stenkoll på vad ni gör, kan du berätta det i korthet?
- En fotbolls agentur med fullt fokus på utvecklingen av fotbollsspelare där vi jobbar nära spelarna för att hjälpa till att nå deras fulla potential, det skulle jag säga är en kort version av vårt arbete.

Nu lämnar vi hans jobb och ser tillbaka på hur allt startade i Allsvenskan och Malmö FF. När tog karriären fart på riktigt, hur gick det till och hur såg tiden som nykomling i MFF ut när allt startade?

Du gjorde din första match i Allsvenskan med Malmö FF år 2004 och sedan förblev du MFF-spelare fram till 2008... hur såg det ut innan på vägen fram till din allsvenska premiär?
- Ja, men precis. Jag kom till Malmös U-lag år 2002 på ett ettårskontrakt och budskapet jag fick var: ”du har ett år på dig att knipa ett lärlingskontrakt ", och det gjorde jag.
Sedan fick jag två år på mig som lärling att knipa ett A-lagskontrakt och det fixade jag också, så det är väl så min karriär sparkades igång kan man säga.

"Glädjen kom när man tog sig hela vägen"

Hur minns du tillbaka på den tiden?
- Jag minns tillbaka på den tiden som en mestadels fin tid. Det var mycket glädje, men också ångest får man väl ärligt säga, säger han och fortsätter:
- Ångesten kom från att jag kände att jag väldigt gärna ville bli fotbollsproffs, men då jag hade korta kontraktstider för att klara av alla stegen för att nå dit jag ville blev det mycket press, men det löste sig bra. Glädjen kom sedan när jag lyckades ta mig upp på varje etapp för att sedan göra allsvensk debut och då kunde familjen för första gången se en på TV, det var stort.

Du lämnade Malmö och Sverige för att bli utlandsproffs i FC Basel, hur var det att ta steget dit?
- Att bli proffs utomlands var en dröm. Jag visste inte mycket om Schweiz eller deras liga, men hade fått höra att Basel spelade för titlar och Europa-spel och det lockade såklart.
Första året där var tufft mentalt, men jag spelade alla matcher. Tuffheten låg bland annat i att jag fick en tränare som jag kanske inte var riktigt redo för. Eller rättare sagt, det blev en chock att behöva stå framför sitt lag och bli utskälld för ett misstag när man i Sverige var mer van vid ”upp med huvudet”, ”nu tar vi nya tag” och en klapp på axeln och så vidare, men efter det året blev det nio guld i rad i tre olika länder, så jag menar, what doesent kill you...

Efter några år i Basel blev det därefter flytt till belgiska Anderlecht, berätta om övergången och anledningen till klubbytet?
- Ja, tre år i Basel med Champions League-spel, Europa League-spel två ligaguld och ett cup-guld så var jag redo att testa något nytt och anta mig nya utmaningar i en större liga. Fråga mig inte hur eller varför jag hamnade i Anderlecht där min tränare första månaden trodde jag var ytter istället för back, så här kan vi ifrågasätta min rådgivare i valet av klubb då jag plötsligt ska behöva slåss mot kaptenen i laget samt en till vänsterback som de precis hade värvat och inte nog med det så var tränaren inte så glad över att jag vägrade spela ytter... men jag tvekade aldrig på mina förmågor och jag visste att jag var bättre än alla andra alternativ så det tog inte lång tid innan fansen sjöng mitt namn de gånger tränaren valde att bänka mig. Jag var helt enkelt det bättre alternativt, vilket även syntes tydligt. Man får inte glömma att jag var Sveriges vänsterback i landslaget på den tiden.

Tots den tuffa starten i Belgien så blev du kvar där mellan 2011-2013 och totalt blev det 44 ligamatcher med Anderlecht, men sedan blev det Basel igen - hur gick det till?
- Så här var det, redan efter ett och ett halvt års tid i Anderlecht så var jag trött på cirkusen och politiken som fördes där inom klubben och då bestämde jag mig själv för att återvända till Basel. Redan efter mina första sex månader i Anderlecht ville de ha tillbaka mig i Schweiz, så jag visste att intresset fanns där, säger han och fortsätter:
- Jag stod för kontakten med båda klubbarna i det läget så det var jag själv som såg till att en övergång blev möjlig. Då fick jag och familjen komma tillbaka till ett land vi trivdes i och jag personligen kom till en klubb som uppskattade mig som spelare och framför allt som person. Jag är en glädjespridare och det måste jag få lyfta fram nu när jag har chansen, haha!

"Jag har även två gånger varit med och vunnit division 5 om någon undrar"

Din meritlista är imponerande då du fick spela med mästarlag från 2010 i Basel till 2017 i Sverige och däremellan blev du mästare även i Belgien med Anderlecht.
Om du måste välja någon titel av alla dessa, vilken är du i så fall mest stolt över idag när du minns tillbaka på karriären som spelare?
- Jag värdesätter varje guld lika högt och de är lika speciella för mig allihopa. Elva ligaguld, ett cup-guld och en titel som vinnare av "super cupen" och om vi ändå ska snacka meriter så ska vi inte glömma några utan jag har även två gånger varit med och vunnit division 5 om någon undrar...

Hur kändes det att vinna så många tiltar som du ändå gjorde under din karriär?
- Varje titel är ett kvitto på att allt blod, svett och tårar och det hårda jobbet under varje dag på träning och i varje löpmeter per match gör att de är värt det då du lyckas nå framgång och vinna titlar. Jag hoppas ni förstår vad jag menar, att komma tvåa betyder att en hel säsong har gått åt skogen och att man får försöka igen nästa år... men om jag bara ska jämföra gulden lite så kan jag säga såhär, de första två till tre ligagulden var med mer glädje. Därefter började känslan av de andra gulden mer bli en lättnad och att man var glad för att jobbet var gjort och man började redan blicka inför nästa år och hur mycket man ville ta guld då också. Så för att summera, efter typ mitt fjärde guld, på den dagen vi vann, satt jag alltid och visualiserade nästa års guld och hur mycket jag ville vinna det med. Kanske låter konstigt, men tydligen är vi människor programmerade till att aldrig vara nöjda och vi vill bara ha mer. Varför nöja sig med fyra guld i rad när jag kan ha fem, sex, sju, eller åtta!

Det blev totalt 141 matcher för dig i Allsvenskan med Malmö FF, så det är väl ingen direkt hemlighet att du är MFF:are...
Berätta hur följer du Allsvenskan och MFF idag?
- Idag har man ljusblått hjärta, vilket inte är så konstigt med min historia i klubben. Allsvenskan följer jag i varje omgång då vi har spelare jag gärna vill analysera och kunna ge feedback till vid behov. Värt att nämna är att jag inte hade sett en enda allsvensk match 90 minuter under hela min aktiva karriär för jag sakande helt och hållet intresset av att kolla på fotboll över huvud taget.

Kollade du inget alls på fotboll som aktiv spelare?
- Visst, någon enstaka CL-match och större turneringar som VM och EM kunde jag kolla på, men annars fann jag glädja i att spela fotboll, men inte att titta på det. Men det har blivit helt annorlunda i dag, nu ser vi alla våra spelares matcher - antingen live eller i efterhand och det är enormt nyttigt och har blivit roligt nu.

Häftig sista match väntar på söndag... vad tror du om det som komma skall i avgörandet mot Elfsborg på Elda Stadion?
- Ja, precis! Det är en enormt rolig match som väntar alla som älskar att titta på fotboll, men ännu roligare för de 22 spelare som kommer starta matchen och övriga som kommer in. Det är dessa matcher som man levde för som spelare.

Vad säger du om MFF och deras säsong inför guldmatchen?
- Malmö började sin säsong som aldrig förr. Sju raka vinster och då var ingen ens i närheten att prestera den fotbollen av de andra lagen. Att säsongen började halta för MFF har väl att göra med tapp av nyckelspelare och då tänker främst på AC (Anders Christiansen) och Hugo Larsson... sen hade de väl en och annan skada på vägen också.

... och själva matchen mot Elfsborg, tankar om den?
- Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det sista laget jag hade velat möta i en bortamatch i en direkt avgörande match på en fullsatt arena är Malmö FF.

Varför?
- Här finns det så mycket vinnarkultur i väggarna och så många års erfarenhet av att ligga i toppen som i slutändan kommer vara det avgörande, säger han och tillägger:

"Har MFF stolpe ut istället för stolpe in, då kan det bli jobbigt"

- Man får inte glömma att det sista MFF-spelarna minns är ett hopp som tändes i deras mörkaste stund efter att slutsignalen gått i Göteborg och det sista boråsarna minns är en misslyckad insats mot ett degraderat bottenlag för att bärga sitt SM-guld på hemmaplan och slippa ångestmötet som nu väntar. 
Vem vet, de kanske tog ut segern i förskott? De kanske redan föreställde sig att de klev in på Eleda Stadion och fick applåder av MFF-spelarna som hade varit tvungna att stå där uppradade och gratulera... men man får inte glömma, Elfsborg behöver ta en poäng, Malmö måste ta tre, så skulle Malmö ha en dag där allt är stolpe ut istället för in, då blir det jobbigt.

Innan du avslutade karriären som spelare så varvade du ner i moderklubben Lunds SK, var det viktigt för dig att få avsluta karriären där allt började?
- Jag valde att avluta karriären i LSK mest för att jag ville sluta cirkeln kändes det som, att sluta där allting en dag började. Det kändes viktigt.

Intervjun börjar lida mot sitt slut, men innan vi rundar av så ska vi prata om minnen, framtidsplaner och givetvis låter vi huvudpersonen själv svara för hur guldmatchen slutar. 

Behrang, finns det något under din tid som spelare som du ångrar eller något som du hade gjort annorlunda med klubbval eller liknande ifall du fått chansen igen?
- Jag är enormt nöjd med min fotbollskarriär. Jag har fått representera ett land, spelat på de största arenorna och mött de absolut bästa samt skördat en massa titlar. Det enda jag någon gång varit nyfiken på är i sådana fall hur det hade varit att spela i en av topp fem ligorna.

"Bragden i Berlin, det är ett fint minne"

Om du ska plocka ut ett minne från din aktiva karriär som spelare, vad väljer du då att prata om?
- Ett fint minne från karriären är 4-4-matchen mot Tyskland borta på ett fullsatt Olympic Stadion i VM-kvalet. Då alla trodde det skulle sluta 8-0 till Tyskland, men där vi lyckades vända från underläge med 4-0 till 4-4. Bragden i Berlin som den numera kallas, det är ett fint minne.

Med alla år som proffs i storlag som FC Basel och Anderlecht, men även i MFF såklart så har du haft många kompetenta fotbollsspelare runt dig i dina lag. Om du måste välja någon som den bästa medspelaren, vem väljer du då?
- Bästa lekkamrat på planen, Ibrahimovic med landslaget.

... och om vi vänder på frågan, vem är den tuffaste spelaren du mött?
- Tuffast att ha spelat emot får väl vara Messi, men det handlade mer om att alla i laget hade jobbigt att stoppa honom för han höll sig aldrig på samma plats.

Framtidsplaner, vad vill du pyssla med på sikt?
- Mina planer för framtiden blir att försöka göra ett så bra jobb som möjligt med våra spelare och att få vara med dom på deras resa och förhoppningsvis kunna vara den lilla extra kraften och tryggheten som optimerar möjligheterna till att de ska få en så fin karriär som möjligt. Utöver det är det min familj, spendera så mycket tid som möjligt med barnen, frugan, hunden och nära och kära. Det värdesätter jag enormt mycket, vår tid är knapp så det gäller att prioritera rätt.

Har du något intresse eller sug efter att bli en del av klubblag igen, som ledare eller annan roll i någon förening?
- Just nu kanske jag inte kan se mig som en del av någon förening på det sportsliga planet, men vid 50 års åldern, då är jag huvudtränare för MFF eller kanske Basel, säger han med ett leende.

Sist men inte minst, hur slutar Allsvenskan 2023?
- MFF vinner, punkt slut, avslutar Behrang Safari.