Pontus Kåmark: "Lars & Tommy försökte övertala mig"

1. Ja tack eller nej tack till VAR?
   - Ja, tack.
   
2. Ha kvar eller slopa 51%-regeln?
   - Slopa.
   
3. Största spelvinsten?
   - Det är inte mycket, kanske nån tusenlapp på sin höjd. Jag spelar väldigt sällan och inte vunnit några stora summor... så jag är ingen gambler!
   
4. Bästa tränaren?
   - Tommy Svensson, vår legendariska 94-tränare... Han som landslagstränare är lite annorlunda mot en klubbtränare, men en mycket bra coach!
   
5. Sämsta tränaren?
   - Har jag haft nån? Jag har nog haft tur och kanske är därför man kommit någonstans...

Vissa av de ämnen som vi rör vid i "fem snabba" återkommer vi till senare i intervjun, men först inleder vi samtalet med att kolla läget och ber Kåmark berätta vad han gör idag när han inte pratar fotboll, betting & karriär med oss på Bettingstugan. 

Pontus, tack för att du vill prata fotboll med oss! Hur leker livet och vad gör du idag?
- Jag jobbar, det är full rulle hela tiden. Driver eget företag i Göteborg (Swesam) där jag fixar jobb åt människor med någon form av funktionsvariation. Sedan kör jag Viaplay varannan helg också, så det finns att göra kan man säga.

Jag tänkte vi skulle börja summera Allsvenskan 2023...
- Den följer jag inte så mycket faktiskt, har inte sett en enda match den här säsongen om jag ska vara ärlig, inte ens mitt gamla "blåvitt".

Vi pratar Allsvenskan ändå! Pontus har ett stort kunnande och intresse om fotboll, vilket framgår vid många tillfällen under samtalet och med tanke på hans karriär är det inte så konstigt... Men även om han inte sett någon match så har han hängt med i serien ändå såklart, därför känns det ändå rimligt att han får sätta sina ord på säsongen vi fick uppleva 2023.

"Synd att svensklagen inte står sig i Europa"

Hur vill du summera Allsvenskan 2023 då?
- Ur ett perspektiv där man inte är insatt så var det ett väldigt bra slut på säsongen. Det var ju spänning både på dam- och herrsidan och den dramatiken som var på båda sidor var ju helt fantastisk, säger han och tillägger:
- Kul att det är spännande och liv i serierna hela vägen tycker jag och sedan på den internationella sidan är det synd att de svenska lagen inte står sig i Europa.

Varför lyckas inte svenska klubblag ute i Europa tror du?
- Kvalitén, det är den som saknas, svarar han snabbt och fortsätter:
- Man säljer de bästa spelarna hela tiden så det urholkas för snabbt helt enkelt. Fotbollen har blivit bättre där ute också, det är fler lag som spelar på en högre nivå idag och har vi inte kvar spetsspelarna i våra svenska toppklubbar, ja då blir det svårt att konkurrera med på den nivån som krävs.

Näste ämne att diskutera är varför vi inte lyckas behålla våra bästa spelare inom Sveriges gränser. Det här är som sagt en av flera anledningar till att de svenska lagen inte gör bättre avtryck i Europa och att folk väljer att åka till många andra länder, till och med Danmark och Norge går före Allsvenskan ibland och att detta är ett problem man bör ta tag i är något vi pratar om, men frågan är bara hur? 

"Det är en hel allsvenska som spelar utomlands!"

Det är många talanger som flyttar utomlands, både till grannländer och andra ställen som kanske inte har den högsta statusen, men där kanske pengarna lockar istället... Hur ser du på det?
- Jag tror att jag för ett tag sedan snappade upp att vi har någonstans runt 100-150 svenska spelare som spelar utomlands. Det är folk överallt! Cypern, Kina… De lämnar till och med Sverige och Allsvenskan för spel i grannländerna som du säger. Det är en hel allsvenska som spelar utomlands och det är klart det blir svårt då i och med att det i regel är spetsspelarna som utlandsklubbarna hugger på.

Åter till Allsvenskan, vann rätt lag enligt dig?
- Jag har egentligen ingen bra uppfattning om det om jag ska vara ärlig. Det stod ju mellan Elfsborg och Malmö, men det var små marginaler som avgjorde till slut med domslut och annat... men min grunduppfattning är att vinner man så vinner man. Då har man ändå förtjänat det och är en värdig vinnare tycker jag.

Små marginaler är ordet, Elfsborg hade ingen lätt guldmatch i Malmö, men... säger jag när Pontus fyller i:
- Elfsborg hade chans att stänga butiken tidigare, konstaterar han. 

Innan vi lämnar årets allsvenska ska vi kolla hur Kåmark tippade inför säsongen här hemma i Sverige och då syftar vi på herr Allsvenskan. Sedan fortsätter vi diskutera bettingintresset, finns det något sådant i den forna landslagsstjärnan?

Hade du Malmö FF som guldfavorit inför säsongen?
- Nej, jag hade nog BK Häcken faktiskt. De sålde av lite spelare, men Malmö vet man ju alltid är bra. Det är väl egentligen Elfsborg jag inte hade så bra koll på med facit i hand, men när Häcken sålde av ett par spelare och dessutom åkte på lite skador, ja då rök deras guldbiljett.

Betting är ju något vi pysslar med till vardags på den här sidan, är det nåt intresse du delar?
- Ja, men alltså jag spelar någon gång då och då. I och med att jag jobbar så pass mycket som jag gör så hinner jag aldrig sätta mig in i allt jag vill för att pyssla med det i större utsträckning, men hade man bara kunnat tippa så hade jag gjort det i större skala istället.

Nästa ämne att bolla är kvalet till Allsvenskan. Brommapojkarna ska spela för att hålla sig kvar och de ska möta Utsikten som alltså är laget från Superettan, de som siktar på att ta BP's plats. Kåmark fick fortsätta "tippa" och detta i form av att prata om kvalet som stundar! 

"Blåvitt hade haft det jobbigare än BP i kvalet"

Vad tror du om kvalet, BP mot Utsikten?*
- Jag tror BP bör klara sig där faktiskt. Jag tror nästan ”blåvitt” hade haft det jobbigare med all den press de hade haft på sig! Utsikten, de tappade lite på slutet, men nu är det ”cup”, då är det vinna som gäller, men jag tror faktiskt BP klarar av det, men man ska inte glömma att bollen är rund, allt kan hända!

(*Intervjun gjordes innan BP slog Utsikten med 7-0 i första mötet).

... och nästa säsong, då ska ditt gamla VSK spela Allsvensk fotboll, är det något du hade räknat med inför årets säsong?
-Nej, faktiskt inte! Men det gläds jag åt lite extra då det är en av mina gamla föreningar så det ser jag fram emot, säger han och fortsätter:
- Nu har det inte gått så bra de senaste åren, men det verkar ha gått bra i år och nu ska det bli kul att få se dem i finrummet igen och speciellt för mig som är Västeråsare i grunden. Jag har spelat både bandy och fotboll i Västerås. Jag har även gjort två TV-pucken med VIK, men det var innan de hade ett ordentligt hockeylag, så det är länge sedan, säger han och skrattar. 

"Räcker att ha två lag bakom sig - det är VSK's hopp"

Vad tror du om Västerås chanser i Allsvenskan 2024?
-Oh, det blir tufft. Chanserna är nog små. De har varit en "jojo-klubb" tidigare och min känsla som har varit i Västerås är att det är dåliga ekonomiska resurser. Kan man överleva nästa säsong, då kan det bli bra på sikt såklart, men jag tror chanserna är små som sagt. Sen räcker det att ha två lag bakom sig och det är väl det som är hoppet lite grann.

Vi lämnar Allsvenskan och "betting-frågorna" och låter nu Pontus berätta om sina största och värsta upplevelser under karriären som fotbollsspelare.

Det roligaste först, det är sen gammalt... och här behöver han inte tänka efter länge:
- Idrottsmässigt får det bli VM 94. Jag vet att det är väldigt länge sen, så det är kanske preskriberat, men det måste man ändå säga!

"Det hade varit intressant att se hur karriären sett ut utan skadorna"

Sen till det lite tråkigare då, hur lyder största besvikelsen i livet?
- Ja du, här finns det flera... En besvikelse, det är ju semifinalen i VM. Jag säger vi, men jag var inte med och spelade där, men vi gjorde en dålig match! Det är en tagg som hänger kvar lite grann fortfarande, säger han och fortsätter:
- En annan besvikelse är att man hade tre korsbandsskador. Att jag var skadad så många år och åkte på såna skador.. det stör mig. Det hade varit intressant att se hur karriären sett ut utom dom. Man blir ju svagare och man får lära sig spela på ett annorlunda sätt, men det hade helt klart varit skönt att vara frisk och se hur högt man kunde nå då, men så säger väl många. Det är inte bara jag som dragits med skador… men tre korsband är ändå tre år som det var på den tiden med rehab och operationstider och allt sånt.

Under inledningen av intervjun kunde ni läsa att Kåmark är inne på att slopa 51%-regeln. Varför? Vad tycker han och hur tänker han? Det får ni svaret på nu!
- Ja, men alltså jag förstår det där med att tappa kontrollen med vad som händer i England och sådär, men i Sverige finns det inte tjänster för ungdomstränare till exempel. Här är det istället så viktigt att folk ska vara ideella och lägga ner tid och kraft, men det är inte rätt väg att gå. Folk ska ha en anställning och få en skälig ersättning, då kommer vi också lyckas producera bra spelare i större utstickning.
- Folk ska lägga in pengar, men de får inte bestämma. Detta gör att vi inte har några större företag i Sverige som är med i föreningarna och det är vansinne, tycker jag, säger han och fortsätter:
- Spotify exempelvis, jag hade ett snack med en av ägarna där när vi var ute och käkade middag och då fick jag frågan vad det skulle kosta att få ett svenskt lag att vinna något ute i Europa och mitt svar var att det skulle kosta "en jäkla massa". Spelarna går dit pengarna finns och så är det även med folk runt klubbar. Vi har lätt för att gnälla på att svensk idrott är dålig på att leverera resultat, men vi måste hitta de som är bäst lämpade för att utbilda ungdomar och de behöver vi få behålla.
- En laddad fråga, så jag förstår fansen också, helt klart, avslutar han den här frågan.

Nästa ämne vi glider in på i samtalet är landslaget. Här pratar vi såklart om goda minnen från VM-bronset 1994 i USA, de 57 landskamper han gjorde innan karriären var över och vi pratar även om dagens blågula landslag samt vem Pontus Kåmark anser vara en lämplig ersättare till Janne Andersson som nyligen avgått som förbundskapten. 

Du var en del av VM-laget 1994 och totalt kom du upp i 57 landskamper för Sverige. Finns det någon match du minns extra väl?
- Jo, men det är det väl. Debuten kommer man alltid ihåg, det var mot Förenade Arabemiraten under en vinterturné som man ska kalla det. Sedan har jag varit med och mött Brasilien i VM, det glömmer man inte. Jag har även spelat mot England på Wembley och att spela mot de största stjärnorna är något som sätter sig fast på minnet lite extra, så är det.

Pontus Kåmark debuterade i landslaget 1990 och var sedan en del av det samma fram till 2002 då han tvingades tacka nej till VM-slutspelet i Sydkorea/Japan och det var också då han lade av med fotbollen helt och hållet.
- Exakt, jag slutade då helt enkelt. Det var på grund av en knäskada då jag var inne och rensade lite i knäet. Frågeställningen jag hade var om jag skulle gnugga på eller lägga av. Jag tog ett aktivt val att sluta spela den sommaren för att inte riskera hälsan. Det gjorde att jag inte blev ”idrottsinvalid” och det gör att jag än idag kan hålla på med idrotter och det är jag tacksam för.

"Lars & Tommy försökte övertala mig att följa med"

Var det trist att inte få spela ett sista VM med Sverige?
- Jag var ju uttagen till det mästerskapet, men tog sprutor i hälsenorna var sjätte vecka för att kunna springa och jag kände att det inte var värt det längre. Lars (Lagerbäck) och Tommy (Söderberg) som var förbundskaptener då försökte övertala mig att följa med, men jag hade bestämt mig och valde helt enkelt att avsluta karriären för att ge plats åt någon yngre.

Tillbaka till VM-laget 1994... där kryllade det av starka ledare på planen. Patrik Andersson, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Roland Nilsson, Klas Ingesson, Kenneth Andersson, Håkan Mild, Henrik Larsson och inte minst Pontus Kåmark själv...
- Vi kände varandra väl sen U21 och hade vuxit upp tillsammans. Alla de där var inte ledartyper utanför planen, ta Stefan Schwarz till exempel, han var inte den stora ledaren utanför planen, men han var desto större ledare på planen.

"Vi har ett ganska svagt landslag idag"

Tittar man på dagens landslag däremot så känns det som att det helt saknar naturliga ledare på planen, vad säger du om det?
- Ja, absolut. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det är väldigt få naturliga ledare precis som du säger. Vi har i dag ett ganska svagt landslag tycker jag och jag vet inte om det kan vara en del av den nya fotbollen, att man flyttar ut och att det blir en annan fotbollsfostran då man idag ska vara en ”modern spelare” där alla stöps i samma form. På min tid, ”gubbtiden”, såg det inte ut så.  Vi är en liten fotbollsnation som har byggt våra framgångar på en stark kollektiv. 

Vad krävs då, för att vara en bra ledare enligt dig?
- Man måste känna sig bra på uppgiften för att göra den bra. För att lyckas i rollen måste man vara en stark ledare och en naturlig sådan, annars funkar det inte. Man behöver också vara med över tid för att samla erfarenhet och idag känns det inte riktigt som under min tid, ”gubbtiden”, det är lite andra spelartyper nu för tiden.

En annan fråga som många vill ha svar på nu är vem som ska ta över efter Janne. Vad är din tanke om näste förbundskapten, har du någon personlig favorit till uppdraget?
- Ja, men det har jag och här finns två namn som är tydliga kandidater för mig. Den ena är Potter. Han är ju ”halvsvensk” med sin koppling till Sverige och han har ju fått svagare lag på pappret att mäta sig mot starkare lag med bättre individuella spelare och jag tycker det vore bra för Sverige att få ihop ett kollektiv igen. För så har det inte sett ut det senaste.

"Han tänker inte som alla andra i det här landet"

Det andra namnet då? 
- Det andra namnet är Jonas Thern, min gamla lagkompis. Han är mer nytänkande. Svensk är han, men han tänker inte som alla andra i det här landet. Han vågar testa nya saker och har en otroligt intressant fotbollsideologi och filosofi, så han skulle vara ett mycket spännande namn.

Du verkar gilla Jonas Thern skarpt, hur bra var han?
- Nu har vi ju haft Zlatan, men bakom honom är Jonas Thern en av de bästa spelarna Sverige har haft. Han var otroligt duktig och är lite underskattad skulle jag vilja säga. Sveriges Rui Costa! En fantastisk duktig spelare som jag inte alls tycker har fått det erkännande han borde ha. Han är mycket, mycket bättre än vad många tror och han verkar vilja gå en annan väg med svensk fotboll som jag tycker är intressant, både som coach och som trendsättare.

Nu har vi pratat om vem/vilka du ser som kandidater till att ersätta Janne Andersson, men om vi vänder på frågan, vad vill du inte se i landslaget framöver och varför? 
- Jag vill inte ha någon klassisk 4-4-2 i alla fall. Det beror på att ingen av spelarna idag spelar de rollerna i sina klubblag. Det är inte det att det är gammalt och omodernt, men jag tycker inte att Sverige har den typen av spelare idag så man behöver nog anpassa lite så jag hoppas på en förbundskapten som vågar testa nya saker och som vågar ”skruva lite” på 4-4-2 också. Man behöver titta på vilka spelare vi har tillgängliga, så man kan utveckla en spelmodell efter de spelare vi har och hur de spelar i sina klubblag.

Du själv lämnade Västerås för spel i IFK Göteborg och idag bor du i Örgryte, kan du berätta om hur du hamnade i "blåvitt"?
- Ja, men det var ju bara jag och Kenneth Andersson i hela U21-landslaget då som inte tillhörde allsvenska klubbar. IFK Göteborg var väldigt dominanta på den tiden och Malmö fanns där uppe också, men med tanke på cup-triumferna var IFK Göteborg dit alla ville på den tiden kan jag tro. Det blev så att både jag och Kenneth valde IFK Göteborg när vi fick den möjligheten och på den vägen var det och det var jag Kenneth och Thomas Ravelli som kom till ”blåvitt” samma år där.

Som spelare gjorde du några år i Leicester City, hur följer du dem idag?
- Det är klart jag följer dem, jag har ju jobbat som ambassadör för dem här i Skandinavien och jag har kontakt med personer i organisationen då det är ungefär samma folk som jobbar kvar där. Emile Heskey, min gamla lagkompis är på damsidan och han pratar jag med ibland, men nu när de trillat ur till Championship så hoppas jag verkligen att de kan ta tag i klubben och ta klivet upp igen.

Tillbaka till Sverige och vad som skedde när Pontus Kåmark valde att lämna England. Då blev det inte en comeback till IFK Göteborg direkt, men dit skulle han komma tillbaka senare och mer om det lite senare i intervjun, men först snack om hur AIK kom in i bilden.

"Söderberg ringde och tjöta dit mig"

Efter proffssejouren i England så blev det en kort period i AIK, vad hände där?
- Det var ju (Tommy) Söderberg där då och han ringde och "tjöta" dit mig om jag ska vara ärlig. AIK satsade väldigt hårt där och ville ta sig till Champions League. De hade ju vunnit Allsvenskan och skulle kvala och då hade ”Blåvitt” Gunnar Larsson i spetsen och de ville inte ha tillbaka gamla proffs. Han var väl rädd att vi skulle ställa krav och inte kunde köra klubben som de själva ville. Det var ju ingen då som gick tillbaka till blåvitt och det är på grund av Gunnar Larsson, anser jag.

Så man kan säga att det är Tommy Söderbergs förtjänst att du hamnade i AIK?
- AIK hörde av sig och jag ville hem till Sverige. Jag hade min dotter i Sverige och de var seriösa och hade hört av sig och ja, på den vägen är det. Sen blev man ju skadad igen, så skoj var det inte, men vi tog oss ju till Champions League i alla fall och på tal om Rui Costa som vi pratade om tidigare, han var ju med i Fiorentina på den tiden, det var kul! Och Figo i Barcelona... Sedan Ljungberg och Henry i Arsenal, det var stort och kul, även om det inte gick så bra för oss sportsligt, men nu för tiden är svenska klubbar inte ens i närheten, men jag har ändå varit med i tre stycken Champions League-slutspel och det är få förunnat för att spela i svenska klubbar.

Efter AIK blev det IFK Göteborg igen, där du också avslutade karriären. Var det som att "komma hem"?
- Jag hade ju min dotter i Göteborg, så jag försökte på nåt sätt ta mig neråt. Jag hade ett tvåårskontrakt med AIK och det skulle gå ut, så då var det bra tajming och ja, men det var absolut som att komma hem. Mina föräldrar hade flyttat ner till Västkusten också och även när jag bodde utomlands så hade Göteborg blivit mitt hem i Sverige.

"Jag brukar säga att VSK är min moderklubb"

Innan det bar av till Göteborg och sedan proffslivet i England för att sedan flytta hem till Sverige och spel i AIK och sedan en sejour i "blåvitt" igen så pratar vi om tiden i moderklubben IK Franke, som egentligen inte är moderklubben enligt Kåmark själv...
- Jag och Gary Sundgren började i IK Franke, det stämmer. Han är 67’a, men han och jag har haft en kort tid i den klubben för där hade jag faktiskt en dålig tränare kom jag på nu som gjorde att jag gick över till VSK så fort jag bara kunde. Bent Mörtz hette han, det var en konstig farbror. Jag var nog bara sex år då, men jag hoppade av Franke och gick till VSK där jag hade mina klasskompisar så jag brukar säga att VSK är min moderklubb då jag inte tycker Franke ska ha nån cred för det så att säga.

Både IFK Göteborg och AIK har haft riktigt tuffa säsonger i Allsvenskan den gångna säsongen, men vad tror du om deras framtid?
- Det kan ju inte gå sämre tänkte jag säga, men det kan det ju - de kan ju åka ur såklart. Men detta borde vara en väckarklocka. Både AIK och IFK Göteborg är klubbar med resurser så de borde kunna satsa sig ifrån den här svaga säsongen och ta sig uppåt. Sedan kanske de inte slåss om SM-guld nästa år, men att ta sig upp i mittenskiktet redan till kommande säsong för att sedan bli två topplag i Allsvenskan igen, det hoppas jag såklart. Det kommer inte ske över en natt, men på några år med rätt beslut på vägen borde både AIK och IFK Göteborg bli topplag i Sverige igen, så är det ju.

Nu byter vi fokus och blickar tillbaka på Champions League och året är 1999. Alain Sars, franska domaren som dömde AIK – Barcelona där du hade lyckats neutraliserat Figo i den matchen och skulle bytas ut tillsammans med Nebojsa ”Nebo” Novakovic. Då väljer domaren plötsligt att blåsa igång spelet, mitt under ett pågående byte och där hade "Barca" en fast situation på hörna som ledde till 1-1 i matchen och sen kom ju 1-2 innan slutsignalen också. 

"Vår känsla var att domaren var köpt"

Minns du den matchen än idag? 
- Ja, men det gör jag, både jag och vår coach. "This is fucking Champions league" är de bevingade orden. Vår känsla var att det inte fick gå till på det sättet om man inte är köpt, men det vet jag ingenting om. Vi anmälde honom och jag läste för någon månad sedan att han hade uttalat sig något i stil med att han inte fick döma mer efter den matchen.

Hur ser du tillbaka på själva situationen då, där i bytet och det som skedde i form av målet på hörnan?
- Vi hade nio, eller tio man, kvar på planen i den situationen och det är på den positionen där vi ska ersätta som de nickar in, så det är klart det är avgörande.

Inget man minns med glädje förstår jag?
- Nej verkligen inte, men fotboll är fotboll. Där och då blir man förbannad. Man borde ha assisterande som hjälper till att ge klartecken, men det här är bara så tråkigt och dåligt. Jag fattar inte än idag att det kunde ske.

Efter karriären som spelare har Kåmark fortsatt prata och vara verksam inom fotbollens värld. Han har jobbat som expertkommentator på TV 4 och är idag verksam hos Viaplay där han kommenterar Premier League-matcher varannan helg. 

Hur trivs du med det jobbet hos Viaplay, Pontus?
- Det är fotboll så jag trivs jättebra! Det är ungefär samma typ av människor på alla kanaler och bolag, det vill säga att man har många kompetenta kollegor. Det är en förmån att man fått jobba med fotbollen så nära så jag är glad att ha den möjligheten att man får göra det här. Det kan gå fort att bli utbytt även i den här branschen med nya chefer som vill testa nya saker, men så här långt har det varit supertrevligt.

Har du någon favoritliga som du sagt att du helst vill jobba med eller är du en "allätare"? 
- Jag har ju faktiskt Premier League som min favoritliga. Dels för att jag har bott och spelat där borta, men det är också en attraktiv fotboll att titta på. Högt tempo, väldigt bra produktioner tv-mässigt och det är full fart. Sedan har både spanska och italienska ligan sin charm, men man är uppvuxen med den engelska ligan och det är så många lag som är varumärken där och den fart och insistent som finns i England gör att den ligan faller mig i smaken. Premier League börjar bli fullproppad med stora stjärnor. Det börjar jämnas ut då ekonomin i England är bättre, när jag var proffs var det ju Italien som var störst.

Med tanke på Italien var störst då, hade du Serie A-dröm som spelare?
- Ja, men absolut. Det var ju den största ligan då, så det drömde man om. Men på min tid fick man inte ha så många utlandsproffs, så det var svårt... sen var det lite extra tufft som försvarare då de la pengarna på offensiv kraft istället. 

"Nu börjar man bli gammal så man får tänka på hur man lever"

Utöver det du gör idag då, hur ser framtidsplanerna ut då?
- Nu har man familj och då hamnar barnen i fokus. Det är så klyschigt kanske, men att ta hand om barnen och vara med i deras aktiviteter och ta hand om sig själv och må bra. Nu börjar man bli så gammal att man får tänka på hur man lever. Det är kanske inte det roligaste svaret, men fokus ligger på att ägna mig åt att må bra. I vinter ska jag försöka spela mycket hockey. 

Du sportar själv fortfarande?
- Ja, men jag tränar mycket själv fortfarande. Det är både gym och hockey som dyker upp på schemat. Jag vill inte bli "gubbe", äldre blir man ju, det vill man vill bli för annars tar det ju slut, men jag vill inte öka för mycket i vikt och vara hälsosam. 

"Jag vill inte bli A-lagstränare för IFK Göteborg, men..."

Har du något sug över att komma tillbaka till fotbollen som ledare, tränare eller annat uppdrag inom ett klubblag? 
- Ja, både ja och nej. Just nu är svaret "kanske". Jag tror inte jag vill bli A-lagstränare för IFK Göteborg, det är jag för gammal för. Hade det varit något för mig skulle jag satsat på det för länge sen. Nu skulle det kanske kunna passa med en roll där jag får jobba i ett klubblag med fokus på elitungdomar. Jag vet att jag har bra kunskaper i individuella bitar med teknik och speluppfattning, så där tror jag man skulle kunna vara med och bidra. 

Vad är det som lockar med att jobba med ungdomar specifikt?
- Det är vissa saker man inte lär sig i skolan om att bli tränare, så här krävs även erfarenhet och det tycker jag är intressant. Att jobba med att utveckla och lära ut redan i tidig ålder hur man slår en passning även om den bara är på tio meter, där är det många som gör fel... Så att jobba med de små detaljerna som gör skillnad hade nog varit kul att få jobba med tror jag, men vi får se vad framtiden erbjuder. Under tiden kan jag träna mina egna barn, avslutar Pontus Kåmark med ett leende.