Frågan om Örgryte IS kan göra samma resa som GAIS? GAIS kom upp med ett tydligt spelsätt, stark kontinuitet och ett självförtroende som bar långt in i säsongen. De fick dessutom tidigt träff på värvningar och lyckades vinna matcher där många trodde att de skulle vara chanslösa. För Örgryte är utmaningen större. De har varit borta från Allsvenskan länge och även om det finns tradition och publiktryck så är det en annan sak att vecka efter vecka möta topplag med högre tempo, större truppbredd och mer individuell kvalitet. Som nykomling utan färsk allsvensk erfarenhet är det ofta de små marginalerna som avgör. Typ fasta situationer, effektivitet i båda boxarna och förmågan att undvika längre förlustsviter. Det talar för att Örgryte mycket väl kan bli indraget i bottenstriden, även om de kanske inte kollapsar helt på det sätt som exempelvis IFK Värnamo gjorde under sin svagaste period.
Halmstads BK kan få det tufft. Halmstad är en klassisk jojo-förening som ofta bygger på organisation och disciplin snarare än spets. När de är som bäst är de svårslagna, men problemet uppstår när de behöver föra matcher och skapa eget spel mot lag på den undre halvan. I Allsvenskan räcker det sällan att bara vara stabil bakåt om man saknar tydlig målproduktion. Om nyckelspelare inte levererar direkt kan det bli en negativ spiral. Historiskt har lag som går upp och förlitar sig på struktur snarare än individuell kvalitet haft svårt att skapa den marginal som krävs för att undvika kvalplats.
När det gäller Degerfors IF finns det argument för att de står bättre rustade. Med Henok Goitom som tränare finns en tydlig idé och en modern syn på hur laget ska spela. Truppen har förstärkts med rutin och spelare som klarar av tempot i serien, det ökar chansen att ta poäng i de så kallade sexpoängsmatcherna. Det är ofta där kontrakt säkras. Degerfors har dessutom en vana att slå ur underläge, och just mental styrka är avgörande i en bottenstrid. Får de en stabil start är det mycket som talar för att de kan hålla sig över strecket med viss marginal.
Västerås SK är ett mer spännande case. Kontinuitet är ofta underskattat. Lag som behåller sin stomme från en framgångsrik säsong i Superettan har redan relationer, löpmönster och ett fungerande omklädningsrum. Det kan väga tyngre än dyra men sena värvningar. Om Ladefoged kommer tillbaka från skada och levererar som tänkt får Västerås en tydlig referenspunkt i offensiven. En pålitlig nia som kan hålla i bollen, vinna dueller och göra 8-12 mål kan i praktiken vara skillnaden mellan nedflyttning och tryggt kontrakt. Dessutom tenderar lag med tydlig identitet och kollektiv disciplin att överraska större klubbar under våren innan motståndarna riktigt anpassat sig.
Sammanfattningsvis tycker jag mycket talar för att bottenstriden kommer att stå mellan nykomlingarna och något etablerat lag som får en svag start. Örgryte och Halmstad känns på förhand mest sårbara på grund av truppdjup och offensiv spets. Degerfors ser mer stabilt ut tack vare tränarkontinuitet och rutin, medan Västerås kan klara sig om deras stomme håller och de får utdelning på sin centrala anfallare. I Allsvenskan avgörs mycket av momentum, men på papperet är det rimligt att tro att Örgryte och Halmstad ligger närmast nedflyttningsstrecket, medan Degerfors och Västerås har något bättre förutsättningar att spela till sig en säkrare höst.
Mitt tips: Örgryte och Halmstad hamnar längst ner men det kommer bli tight!