En batalj i William Wallaces smak

England mot Skottland. I EM. På Wembley. För en anglofil som undertecknad blir det inte mycket bättre än så.

Det är två nationer med en problematisk historia där den skotska inställningen till storebror i syd är lika tudelad som huvudstaden Glasgow.

Senaste mötet i ett mästerskap lagen emellan är klassisk, mest för Paul Gascoignes klassiska mål och målgest.

England inledde sitt EM med ett möte med Kroatien, som på förhand ses som största hotet i gruppen. Lagen möttes i semifinalen av VM för tre år sen, ett möte Kroatien till slut vann på övertid. Lagen har dock rört sig i olika riktningar och i premiären var det tydligt att England var det klart bättre laget.

Med en ung, talangfull och energifylld kärna lyckades man pressa sönder Kroatien ordentligt i första halvlek och efter att Kalvin Phillips serverat Sterling till 1-0 kändes det aldrig speciellt farligt och tre poäng var bärgade.

Phillips var bäst på plan i sin mästerskapsdebut och endast nionde landskamp och tillsammans med Declan Rice och Mason Mount kontrollerade man ett av mästerskapets bästa mittfält.

Ska man hitta en negativ del med Englands premiär så var det svårigheter i uppspelsfasen och de flesta chanser man skapade kom genom press och djupledsspel.

Skottland inledde med att förlora mot Tjeckien vilket inte är ett oväntat resultat men sett till hur det såg ut känner man sig nog rånade. Schick gjorde två mål för Tjeckerna varav ena ett riktigt drömmål från mittplan. Skottland fortsatte skapa massvis med chanser men målvakt, täckande backar, ribbor och svaga avslut.

Skottland börjar så sakteliga närma sig någon slags nivå på landslagssidan och trots att man hos den breda massan säkerligen är ganska anonyma är det ett lag fyllt av spelare som gör skillnad i världens kanske bästa liga. En av spelarna som gjort bra ifrån sig i Premier League i år är Che Adams, han fick oväntat börja på bänken men var en injektion när han kom in och lär starta nu. På mitten hittar vi säkerligen fortsatt McTominay och McGinn. Vänsterkanten får nöja sig med Robertson i och med Tierneys fortsatta skadeläge och frågan är om det inte är dags att inkludera Chelseas stortalang Billy Gilmour.

Speltips

Lagen har inte mötts sedan VM-kvalet senast där England vann hemma med 3-0 och lyckades fixa ett kryss på Hampden Park efter ett sent mål av Kane. Båda mötena kantades av tufft spel och även om den brittiska fotbollen förändrats mycket de senaste åren och spelarna möter varandra ofta i klubblagssammanhang så betyder det här otroligt mycket för båda lagen, och båda länderna.

Man får heller inte glömma att där det visserligen spelas en mer passningsorienterad fotboll så handlade båda lagens inledande matcher om mycket fart, fysik och press. Lägg därtill att spelare som Mctominay, Rice, Mings, Phillips, Robertson, Walker, McGinn och Cooper knappast är spelare som backar ur en närkamp.

Med århundraden av rivalitet, förtryck och samarbete innebär det här mötet alltid en märklig cocktail av känslor och åsikter. Jag är övertygad om att vi får se en intensiv och fysisk match där publiken kommer spä på känslorna ytterligare.

Detta vet domarteamet och detta kommer man vilja kontrollera. Jag tror därför att man inte kommer tveka med att dela ut kort och man kommer inte ha några problem att hitta situationer.

Över 3,5 kort spelas till 2,67 gånger pengarna.

Matchens fräckis

Jag fortsätter på samma spår och mina ögon dras till John McGinn. Han har gjort en spelmässigt riktigt stark säsong i Aston Villa och kan så mycket mer än att spela fysiskt men när matcherna blir heta, när det betyder mycket och det går fort så lyckas han ofta hamna i situationer där minst gult bör vara följden.

Min fräckis är därför att McGinn drar på sig ett kort till 3,50 gånger pengarna.

Lycka till!