Sören Åkeby: "Kanske läge att sparka ett gäng på förbundet som sitter och vänder papper"

Sören Åkeby är en tränare med långt CV. Han inledde sin karriär som tränare tidigt 80-tal och har hållit igång sedan dess. Först i år, då han fyller 72 år i slutet på februari, har han fattat beslutet att lägga av. 

I den här intervjun pratar vi minnen och prestationer och i det stycket väljer han att lyfta fram framgångarna som skördades i Djurgårdens IF efter att han varit med och spelat tillbaka dem till Allsvenskan i början på 2000-talet, men inledningsvis pratar vi om vad Sören gör idag, vad som fick in honom på tränaryrket och hur han var som spelare där han bara representerade två klubbar.

Sören, tusen tack att du vill prata fotboll med oss. Hur är läget och vad sysselsätter du dig med idag?
- Det är bara bra tack! Jag har hållit igång med en division 3/4 klubb i Sverige de fem senaste åren, men nu anser jag att jag är färdig. Jag bor i Spanien på vinterhalvåret och sedan Sverige på sommaren så nu när det börjar komma lag hit till Spanien så ska jag åka runt och kika lite då de ändå är här så att säga, så jag har det bra och njuter av livet.

"Läkaren sa till mig: Sluta med fotbollen, annars sitter du i rullstol som 50-åring"

Som spelare var det två klubbar som gällde, Hammarby IF som juniorspelare mellan 1962-1972 och därefter Essinge IK från 1972-1979 som senior. Hur minns du tillbaka på din tid som spelare? 
- Jag började i en liten, liten hemmaklubb som hette Viking när jag gick i skolan. Därefter blev jag värvad av Hammarby som 10-åring och där spelade jag upp till 19-20 års ålder, men tyvärr var jag för skör. Jag fick en tidig ledbandsskada och efter lumpen hade jag problem med knäna. Redan när jag var 28 år så fick jag höra från en läkare att jag skulle sluta med sporten om jag inte vill sitta i rullstol som 50-åring och då tog jag beslutet att lägga av. 

När du lade fotbollsskorna på hyllan så blev du tränare tämligen omgående. Vad var det som fick in dig på tränaryrket?
- Det gick inte att släppa fotbollen när man hade spelat i så många år ändå och på det sättet jag fick sluta, det var inte mitt val utan kroppen höll inte helt enkelt. Jag kunde inte bara släppa det rakt av och sluta sådär, utan då kände jag att jag kunde utbilda mig till tränare. Jag gick alla kurser som krävdes och i och med att jag spelat i Hammarby många år så hade jag "Hammarby-känsla" över hur man skulle spela fotboll. 

Visste du redan där och då hur du skulle bli som tränare?
- Ja, men absolut. Jag hade en vision om hur jag ville att mina spelare skulle prestera och det började med stenhård träning, något som jag behöll under hela min karriär och det är något jag verkligen kan rekommendera för det gör mycket, både psykiskt och fysiskt om man hanterar det på rätt sätt.

"Jag fyller 72 år i år och någon gång måste man säga stopp"

Spanar man in ditt CV som tränare så är det en rätt lång lista, men de senaste åren har du hållit till i Hanvikens SK. Hur kommer det sig att du valde att avsluta karriären där?
- Jag bor där ute så när de hörde av sig passade det bra att hålla igång där. Jag har fem minuter till anläggningen och jag tror det var en bra nytta för klubben att få in en etablerad tränare och jag har nog kunnat hjälpa klubben att få in lite spelare som valt att komma dit för att jag var där. Jag fyller 72 år i år och nån gång måste man säga stopp och det är dags nu. Det är såklart lite tråkigt, men å andra sidan är det varmt och skönt här nere i Spanien så jag klagar inte, säger han med ett leende.

Vi fortsätter samtala om hans karriär som tränare och glider givetvis in på guldåren i Djurgårdens IF där han vann SM-guld inte bara en gång, utan två - och det två år i rad! Dessutom fick han vara med om ett cup-guld och som om inte det vore nog prisades han även om "årets tränare" två år i rad - tillsammans med parhästen Zoran Lukic. 

"Med facit i hand tror jag det var bra att Djurgården åkte ur"

Du har som sagt en lång karriär som tränare och testat på både Sverige, Danmark och Norge. Var trivdes du som bäst? 
- Det är alltid så som tränare att där man har framgång, där trivs man. I Djurgården hade jag stora framgångar, så där var det trevligt även om det inte började så bra. Vi åkte ur Allsvenskan, men vi lade upp en ny strategi genom att ta in nya hungriga spelare och det bar vägen till framgång, säger han och fortsätter:
- Med facit i hand tror jag det var bra för Djurgården att åka ur då man fick en chans att börja om och när vi tog Superettan direkt och sedan även gjorde en stark comeback i Allsvenskan, då är man nöjd som tränare. Jag trivdes även jättebra i Danmark under de dryga två åren jag var där. I Norge är det lite andra filosofier och där spelar man lite annorlunda fotboll. I Sverige spelar man en mix av norskt och danskt, men jag tycker nog att den bästa fotbollen spelas i Danmark och det ser man också på landslagsnivå, det är de som har framgångarna där nu.

När du klev in i Djurgården och fick vara med och ta upp dem från Superettan till Allsvenskan, därefter blev det silver och sedan två raka SM-guld. Är det karriärens höjdpunkt?
- Ja, det kan man inte säga något annat. Vi tog ju ett cup-guld där också, så det var fina framgångar för Djurgår'n under den tiden. Mina fyra år i Nacka var också fanatiska, en mindre klubb, men under mina år där så har jag via samtal med Bosse fått höra att det var redan där som Djurgården fick upp ögonen för mig. Jag hade redan då en syn på hur fotboll skulle spelas och det funkade, så jag är nöjd med karriären och har fina minnen från många klubbar att minnas tillbaka mot. I Djurgården tränade vi otroligt hårt, och det gav resultat. Så hårt som vi tränade där, det har inget annat lag gjort. Vi hade en otroligt duktig stab och det konceptet gav resultat.  

Du var totalt 4,5 år i Djurgården tillsammans med Zoran Lukic. Hur var det att jobba med Zoran?
- Jättebra! Det är en jättebra kille. Han kom från Djurgårdens juniorer och hade ingen seniorerfarenhet sedan tidigare. Han fick jobba med spelarna individuellt och det gjorde han fantastiskt bra. Jag var den som lade upp det mer taktiska, kollade motståndare och sånt där, men vi var parhästar och vi trivdes toppen ihop. Planen var att vi skulle köra fyra år ihop och sedan när Stefan Rehn kom hem så skulle han komma in i bilden och så blev det ju också och det var då jag hamnade i Danmark och AGF Århus.

Förutom dubbla SM-guld så prisades du även som "Årets tränare i Sverige" två år i rad. Hur kändes det att få ta emot den utmärkelsen?
- Det är en bekräftelse på att man har gjort något bra. Både för Djurgården, men också för svensk fotboll. Det är otroligt att få det två år i rad. Första året kunde man tänka sig att man kunde få det, men andra året hade Tommy Söderberg gjort det bra med landslaget, men vi blev överraskade när vi fick det även år två. Jag har priserna hemma i Sverige och blir glad när man ser dem, det är något jag är otroligt stolt över. Det finns många skickliga tränare där ute som. gjort bra ifrån sig, men alla får inte vara med om att vinna titlar. Det har jag varit och det är något jag är stolt över.

Om du ska välja ut ett ögonblick under karriären, vad väljer du att prata om då som ditt bästa minne?
- När jag vann en stor turnering i Stockholm som Expressen hade under 60-talet. Där slog vi AIK med 1-0 i finalen, det minns jag med glädje. Det är väldigt fina minnen som spelare. Tittar man som tränare så är det såklart SM-gulden och cup-guldet som dyker upp. Det är få förunnat att vinna titlar och det är en otrolig känsla som infinner sig, det måste jag säga. Även i Danmark har jag goda minnen där vi låg i toppen länge, men under uppehållet var det några spelare som hamnade i slagsmål och de fick ju sparken, så där rök en del av vår stomme med toppspelare tyvärr, men man får acceptera det och inse att det finns både med- och motgångar i sportens värld.

"Min agent hade lagt in en konstig klausul - de ville ha 10 miljoner för att släppa mig"

... och om vi vänder på frågan, finns det något du ångrar?
- Jag fick en förfrågan från en stor klubb i Kina och hade då en klausul i kontraktet som innebar att jag skulle få byta klubb, men min agent hade skrivit en konstig klausul som bara innebar flytt inom Europa och då de ville ha 10 miljoner för att släppa mig, då backade klubben. Jag själv hade också missat den detaljen i kontraktet, men det är en motgång som jag tycker är lite bittert då det var en stor klubb i Kina som hörde av sig så det hade varit ett spännande äventyr. Det går inte gråta över spilld mjölk brukar jag säga, men det hade varit ett häftigt äventyr.

Innan den frågan är avslutad helt så pratar vi även om tiden i Malmö FF. Åkeby blev MFF-tränare när han lämnade Danmark och flyttade hem till Sverige igen där han ersatte Tom Prahl. Kontraktet han skrev på var tecknat på tre år, men det blev inte så lyckad tid i Skåne för Åkeby som sammanfattar det så här:
- Utöver det vi precis pratade om så tycker jag inte att det funkade så bra i Malmö FF. Jag tycker vi hade en lite stökig period med många spelare in och ut, så det var en tråkig period tycker jag. Men ibland kan det bli så att det inte fungerar allting och det är bara inse fakta och gå vidare.

Intervjun är på väg att lida mot sitt slut, men innan samtalet rundas av så pratar vi om blågult och kort om den allsvenska säsongen som närmar sig. Åkeby är med sitt fotbollsintresse och nybliven pensionär fortsatt intresserad av fotboll och den inhemska ligan är något han ser fram emot.

Innan vi diskuterar tankar om Allsvenskan 2024 så pratar vi om landslaget och jakten på en förbundskapten och här är Åkeby inte blyg i att kritisera hur förbundet skött den här rekryteringen. 

Landslaget, där väntar vi ivrigt på vem som ska ta över efter Janne Andersson. Det pratades om Mellberg och han sades ju också vara mer eller mindre klar, men det sket sig så att säga. Vad tyckte du om det namnet?
- Jag tyckte att Mellberg skulle kunna bli bra. Han har ingen större erfarenhet som tränare, men när man har ett landslag att basa över krävs inte det på samma sätt som i ett klubblag, säger han och fortsätter:
- Spelarna blir utbildade i sina klubblag och här gäller det mer att få ordning på en spelidé. 

"Jag blev jätteöverraskad och det tror jag Olof blev också"

Att han valde att tacka nej med motiveringen att fortsätta i BP och Allsvenskan, hur överraskande var det på dig?
- Där blev jag jätteöverraskad och jag tror att Olof själv blev det också om jag ska vara ärlig, om det nu stämmer det jag hört... men det sägs att han fick ett för dåligt kontraktsförslag på alldeles för kort tid. Som tränare vill man ha stabilitet och en trygghet för att ha något att bygga på och stämmer det jag hört att han fick erbjudande om så var det en alldeles för kort period att få på sig. Då kan jag säga att de där lallarna på förbundet inte har den erfarenheten som vi tränare ställer krav på att de ska ha och som sagt, har jag tolkat det rätt så fick han alldeles för kort tid och så behandlar man inte människor och då menar jag på att de som sitter och bestämmer inte har varken koll eller erfarenhet på vad som krävs.

Fler namn som Åkeby kommenterar dyker upp i samtalet om landslaget och en som han tycker borde vara med i resonemanget är Jonas Thern, även om han enligt Sören kan vara "för snäll"...
- Nu är det många som föreslår Jonas Thern som gjort stora framgångar i bakgrunden med IFK Värnamo, men när han var i Halmstad gick det väl sådär för honom där, säger han och fortsätter:
- Jag tror han är för snäll som tränare, men han skulle kunna vara med som individuell tränare kanske. När jag var i Värnamo träffade jag honom där och fick höra mycket gott, så han skulle kunna vara en del av något nytt tycker jag.

"Jag vet inte hur mycket Fredrik Reinfeldt, Andrea Möllerberg och de andra på förbundet kan om fotboll"

Soppan som uppstod med Mellberg som enligt media var mer eller mindre klar är något som mång har reagerat över, så även Sören Åkeby som säger så här:
- De sista åren med Janne gick inte alls bra och nu vet jag inte om Fredrik Reinfeldt, den nya damen (Andrea Möllerberg) och de där på förbundet kan så där jättemycket om fotboll och vad som krävs, men vad jag har hört så var det ett dåligt kontrakt - både ekonomiskt och ur andra aspekter. Förbundet har ju pengar så här ska man inte vara snål. Har man inte plånbok för att anställa en skicklig tränare, då kan man sparka ett gäng på förbundet som sitter och vänder papper. Nu är man i ett jobbigt läge istället och man påstår utåt att det är under kontroll, men det tvivlar jag på om jag ska vara ärlig.

När det inte blev Mellberg går jakten på Jannes ersättare vidare. Vi fortsätter samtala om förbundet och när Sören funderar på andra namn så glider han in på Håkan Ericson, som vi nyligen hade en intervju med här på Bettingstugan.
- Vi har en sån som Håkan Ericson som varit med länge. När de skulle byta från Lasse (Lagerbäck) och Tommy (Söderberg) var det många som trodde han skulle få jobbet, men det fick han inte så jag kan förstå att han blev besviken. Många av oss inom tränaryrket trodde det också, men så blev det inte så jag hoppas att han kanske kan få chansen nu istället. Nu hörde jag dock att de varit ute efter Jens Gustafsson på sporten igår och han kan vara ett alternativ, men personligen tror jag mer på Håkan med landslagserfarenhet och de meriter han har i ryggsäcken med U21 där han gjorde bra ifrån sig. Jag kan tycka att de borde haft det mer eller mindre klart redan när man bröt med Janne och allt snack kring hela processen är bara bullshit, det här borde man skött bättre.

Vi lämnar landslaget och fokuserar istället på vad som komma skall här hemma i Sverige, nämligen en ny säsong av Allsvenskan. Sören berättar att han är ett fan av serien nu för tiden och att han går på en del matcher med både barn- och barnbarn då han har stående biljetter till Djurgårdens matcher. 

"Malmö känns som ett givet topplag och Häcken hittar alltid bra spelare"

Januari är på väg mot sitt slut så snart är det dags för en ny upplaga av Allsvenskan som i år har 100-årsjubileum. Jag förmodar att du följer serien, men vad tror du om säsongen som komma skall?
- Jag följer Allsvenskan, självklart! Till Djurgårdens hemmamatcher har jag biljetter och jag tar med mig barn och barnbarn då de är Djurgårdare idag efter mina år där. Nu får vi se vad som händer med DIF innan fönstret stänger, men de känns inte superstarka just nu. Malmö däremot känns som ett givet topplag och Häcken hittar alltid bra spelare, så jag tror att det kan bli en spännande säsong i år också. Jag hade hoppats lite på Jimmy Thelin till landslaget kan jag säga också, man nu har han förlängt med Elfsborg och den fotbollen han spelar med sitt lag är rolig att följa och han tror jag hade kunnat vara ett riktigt bra alternativ för landslaget också.

"Malmö känns för starka med den plånbok de sitter på"

Det är en stund kvar tills serien sparkar igång, men har du någon guldfavorit redan nu?
- På min tid pratade man om pengar, de med mest pengar kommer ligga i toppen sa man och så är det väl fortfarande? Där har vi Malmö, så jag får väl svara det. Jag har ett hjärta för Djurgården, så självklart hoppas jag på dem också, men även Hammarby då jag var där i många år som juniorspelare så något i mig hoppas att de klubbarna ska kunna utmana MFF, men det känns som att Malmö är för starka med den plånbok de sitter på. I övrigt kan såklart Häcken utmana med sin duktiga scoutingsverksamhet och även Elfsborg ska nämnas då de är skickliga från juniorsidan och uppåt, så de kan mycket väl vara med i toppen de också, säger han och fortsätter: 
- Sedan kanske AIK kan hitta rätt nu med ny tränare och sportchef, inte för att jag hejar på dem - det ska jag inte säga, men jag tror de kanske kan få ordning på klubben, så det finns några lag som ska bli extra intressant att få följa den här säsongen.

Och bottenstrid, vad tror du om den?
- Tyvärr får jag nog svara GIAS där. De är nya i Allsvenskan och det är alltid tufft att komma upp som nykomlingar. BP tror jag också kan få det tufft faktiskt, men jag hoppas jag har fel där. Jag har inte följt upp klubbarnas status ännu inför säsongen, men just nu är det mina svar på din fråga.

Innan vi avslutar samtalet så får Sören Åkeby ordet. Han har vunnit Allsvenskan två år i rad och även ett cup-guld som vi nämnt tidigare i intervjun. Han har alltså varit med om att gå igenom en hel säsong som vinnare, inte bara ett år utan som sagt två gånger och det två år i rad. 

"Jag ska berätta en historia som inte många vet om..."

Jag ber Sören sammanfatta vad som krävs för att lyckas och här lyfter han fram hård träning som ett vinnande koncept.
- Jag vet med den erfarenhet jag har att man måste lägga sju dagar i veckan på att träna stenhårt. Jag ske berätta en historia för dig som inte många vet om, men vi tränade en gång ett riktigt hårt träningspass på förmiddagen och sedan spelade vi en träningsmatch mot allsvenskt motstånd på eftermiddagen. Vi sa inför matchen att oavsett om vi förlorar eller vinner, då säger vi inget om träningen. Jag ville testa spelarna och visa dem vad de orkad. Det gav resultat och på grund av vår hårda träningsbelastning och vetskapen i spelarnas psyke att de hade orken att orka hela vägen, det bar frukt. Så jag tror att det lag som ska vinna Allsvenskan i år, de måste träna stenhårt, ha en bra spelidé och ha en bra grund att stå på. Vi visste i mina lag hur man skulle spela och vi tränade stenhårt, det är enda sättet att ha framgångar. Det här sticker väl ute lite hos vissa människor, men det är min filosofi och den har jag bevisat att den fungerar. Många tror att man ska köra stenhårt och bara köra liksom, men det handlar inte bara om det utan det är kvalité man är ute efter. Har man kvalité på träningarna och genomför samtliga pass med kvalité, då är det hård träning som kommer ge resultat och det finns så mycket man kan träna som jag tycker man måste våga prata mer om. Det finns många mätta spelare som är lite för bekväma, men spelarna är anställda av föreningarna och de ska jobba därefter, avslutar Sören Åkeby.