Håkan Ericson: "U21-landslaget blev nästan som ett A-landslag"

Det är dags för oss att presentera en ny intervju här på Bettingstugan.se och den här gången är det Håkan Ericson vi samtalat med. Vi inleder intervjun med att prata om vad han gör idag och vad som fick honom att acceptera uppdraget som förbundskapten för Färöarna där han jobbat nu sedan 2019. 

Håkan, hur är läget och vad pysslar du med nu i juletider? 
- Det är bra! Det är eftersäsongen och nu blir det en del jobb med utvärderingar, men vid den här tiden på året försöker jag också vara ledig en del och ta igen lite av det jag inte hinner annars. Som förbundskapten har typ tio matcher om året, men vad gör man däremellan? Tiden bara springer iväg och går åt till scouting av spelare och motståndare, för och efteranalyser och mycket kontakt med spelare och andra ledare, så nu när jag kan vara lite ledig försöker  jag göra saker hemma som jag inte hinner annars, typ rensa lite i garderoberna hemma, sköta ekonomin och vara mer social än annars. Under den här tiden försöker jag ladda batterierna inför nästa säsong och nu sticker jag till Färöarna imorgon för ett utvärderingsmöte och lite uppstart inför nästa säsong. 

Du har tidigare varit förbundskapten för U21-landslaget i Sverige, men är numera hos Färöarna. Vad lockade dig dit?
- Jag hade ett break efter sju år som förbundskapten i U21 och då jobbade jag i den civila delen med ledarskap via mitt eget bolag, men också som vice VD på ett bolag på Sturebadet Health. Jag längtade dock tillbaks till fotbollen och då det inte finns så många förbundskapten jobb att få så kände jag att det här var en rolig uppgift när jag fick förfrågan. Det är en gigantisk sportslig utmaning, men det lockar mig att slå ur underläge. Med den natur och kultur som erbjuds där så kanske det går att förflytta sig framåt, ja då kändes det rätt. Jag hade ett förutsättningslöst samtal med dem och där klickade det. Jag kände direkt att det var ett jobb jag ville ha och så blev det också och jag trivs verkligen bra. 

Hur var reaktionerna?
- Första reaktionerna jag fick var att jag hoppat på "mission impossible", men jag ser det inte så. Det är ett land med minimala resurser, men jag ser det som att vi kan uträtta saker ändå och att få det här landet att göra livet svårt för de bättre motståndarna samt utmana och passera de som befinner sig på vår nivå i FIFA-rankingen., det är något jag engagerar mig för. I idrott utvärderas man alltid efter resultat såklart, men jag försöker zooma ut och se möjligheterna till utveckling istället. Vi har ihop med vår mentala coach Igor Ardoris formulerat målet: ”The most improving team in the world”

"Åtta av tio gånger får vi stryk"

Vad är möjligt och vad är realistiskt?
- Vi försöker vinna varje match, men det är svårt. Det kommer hända en eller två gånger av tio att vi slår nationer som Danmark eller Polen, men de andra åtta gångerna får vi stryk. Att ha en dialog med spelare och media efter sådana matcher är en del av jobbet och där måste man fokusera på prestation och inte bara resultatet i sig. För mig handlar det om att se konkret på vad som händer och vad som har hänt, då kan man också ta förluster på ett vettigt sätt och bygga vidare därifrån.

Vad har varit den största utmaningen?
- Det är nog att ha försökt få folk runt landslaget att förstå att vi också måste acceptera en förlust. Vi förbereder oss väl, vi gör jobbet fullt ut, vi ser motståndarna i tio matcher och gör noggranna matchplaner som vi kopplar till 100 % taktiska träningar. Vi ha haft 0-0 i minut 85 mot Danmark och Skottland hemma, till minut 72 mot Tjeckien och Polen borta med goda insatser, men ändå förlorat och de är tufft att acceptera, både av folket runt landslaget, men också för spelarna så där gäller det att hålla engagemanget vid liv och som jag sa tidigare, fokusera på prestationerna också även om det inte alltid ger utfall i tabellen.

Du fick vara med och vinna EM-guld med U21 2015. Hur stort var det?
- Det är bara ljusa minnen naturligtvis. Hela den resan var väldigt speciell. Vi låg dåligt till i kvalet, men lyckades komma till playoff vilket var fantastiskt i sig. Det som hände i det mästerskapet sedan var fantastiskt och det var som en saga såklart. Vid det tillfället var det svårt att ta in för det var nästan ofattbart, men så här i efterhand förstår man att det har fastnat hos folket här i Sverige då gene man följde mästerskapet och det här U21-landslaget blev nästan som ett A-landslag. Folk följde oss och det var fantastisk uppvaktning då vi landade på Bromma, kom hem till Stockholm och Kungsträdgården också.

"Längtade relativt snabbt tillbaka till fotbollen"

Förbundskapten för U21 var du från 2011-2017 och sedan var det en paus på cirka ett år innan det blev Färöarna. Vad gjorde du under den perioden?
- För mig var det nästan lika stort att gå till EM 2017, vi gick obesegrade genom kvalet mot Spanien och Kroatien och spelade en helt annan typ av fotboll, tyvärr föll vi i mästerskapet där marginalerna vi hade med oss 2015 var emot oss 2017.
- Jag fick en sista presskonferens och då frågade folk vad jag skulle göra. Jag hade ett nystartat bolag och jag insåg snabbt att det fanns en efterfrågan om föreläsningar kring ledarskap. Jag fick som sagt också en anställning på ett företag, men relativt snabbt kom längtan till fotbollen tillbaka och då när detta med Färöarna dök upp så var det väldigt bra tajming.

Hur jämför du ditt nuvarande uppdrag med det föregående förbundskaptensjobbet?
- På ett sätt så jobbar jag ungefär likadant. Vi har mindre spridning på spelare. Vi har 80-85% spelare som spelar på Färöarna och på så sett är det enklare att följa och scouta spelare. Att ha kontakt med spelare är betydligt lättare idag då det är mindre spridning på spelarna än vad det var i Sverige. Så på det sättet är det lättare nu kan man säga, men vi jobbar som sagt på ungefär samma struktur. Jag håller kontakt med spelare och deras tränare, sen hjälper min assisterande till med en del uppgifter däremellan. Mycket är likt det jag körde med under tiden i Sverige också och så länge vi upplever att det fungerar bra, så är det ett koncept som vi fortsätter med. Det skiljer sig ganska mycket åt från tidigare organisation och det har mottagits bra av spelare och förbundet på ön. Jag har förstärkt teamet här lite också där vi jobbar bredare och nu har vi en statistik analytiker som hjälper till. Vi började jobba så under den sista tiden i U21 också, men idag gör väl de flesta lagen det. Vi har tagit in en fystränare i laget som inte fanns förut, en mycket erfaren sådan, Magni Mohr med erfarenhet av jobb i Chelsea och Juventus bland annat. 

Har du plockat med någon från Sverige?
- Från Sverige har jag tagit med den bästa fysioterapeut Sverige har i Rickard Dahan. Han har jobbat många år i A-landslagen i Sverige i både handboll och senast i fotboll. Helt ny är också en mental coach som gjort succé, Igor Ardoris som har stor erfarenhet av arbete med individuella idrottare, insatsstyrkor inom blåljuspersonal och skolor i utsatta områden.

Innan Håkan skördade framgångar i det svenska U21-landslaget med bland annat EM-guldet där 2015 så har han också figurerat som klubblagstränare, vilket ni kunde ta del av i faktarutan ovan. Vi pratar lite om det och här nämner Håkan att det finns både för- och nackdelar mellan de olika uppdragen.

"Som klubblagstränare går man in i en torktumlare"

Du har även varit klubblagstränare, även om det är ett tag sedan nu. Har du något sug efter att träna ett klubblag igen?
- Nej, det är väl inget jag går och längtar efter, men inte stängt dörren helt till det heller... men det är som många säger som har haft de olika uppdragen att förutsättningarna är helt annorlunda. Som klubblagstränare går man in i en torktumlare burkar jag säga, man går in i en säsong och sen kliver man ur den efter säsongen och undrar vad som hänt i världen. Som förbundskapten har du mer tid för det sociala och det är för och nackdelar med detta beroende på hur man vill se det. I klubblag kan du jobba mer aktivt med spelarna, men som förbundskapten blir det svårare. Tidsbristen har dock gjort mig skarpare. Du ser idag uttalanden från klubblagstränare som kanske är inne på sitt tredje år i april månad som säger att ”vi är inte där vi vill vara". På sikt skulle det vara intressant att jobba som klubblagstränare igen, att få den tiden på sig att utveckla spelare genom att träna dem mer regelbundet, på det sätt du tvingas göra som landslagstränare. Men jag vet också nackdelarna, speciellt om du är på den högsta nivån. Det är så mycket runt omkring som händer och som tar din tid och det gör att det blir svårt att komma 100% till varje träning och match förberedd till varje match. 

Utöver ditt kunnande om fotboll så vet jag att du även brinner starkt för ledarskap där du föreläser inom ämnet. Vad fick dig att börja med det?
- Det är nog mer att jag fick en förfrågan. Vad kan en fotbollstränare lära en företagsledare? Det märkte jag när jag var ute och föreläste att det fanns mycket behov att göra det vi generellt gör inom idrotten att sprida, till exempel att ständigt utvärdera olika saker. I företag gör man ofta en prognos och reflekterar sedan över det, men man kanske inte utvärderar lika mycket. En annan viktig del som jag alltid jobbat med som ledare är "varför" frågan. Varför gör vi den här övningen, varför gör vi den här förändringen i företaget? Ställer man såna frågor, då kan man också få en förklaring som skapar en motivation. Mycket såna saker tycker jag har varit självklart, men så är det inte för alla. Många företag är väldigt stora, där klarar man inte alltid se individen på ett bra sätt så där gäller det att leda på rätt sätt. 90-talister och millianister som inte blir sedda tappar snabbt sin motivation. Leder man människor rätt, inte bara den ekonomiska delen, utan vet man hur man ska driva ett team, då kan man bli en bättre ledare och att hjälpa folk dit är något jag känner att jag kan göra.

På din egen hemsida kan man läsa "att utföra ett bra ledarskap tar tid", om du själv ska sätta fingret på vad som gör dig till en skicklig ledare, vad vill du lyfta fram då?
- Det där är alltid svårt såklart, men som jag var inne på tidigare så är det att jobba med "varför" frågan. Jag har ibland bett oberoende livstils-coach samla upp anonyma reaktioner på mig som ledare och jag har fått höra från spelare och andra ledare att jag ser människan bakom, att jag är bra på att leda en process, samt att jag oftast är rak och tydlig.

"Den attityden gick emot min personlighet" 

- Jag blev tränare ganska tidigt då jag fick lägga av som spelare redan vid 21-års ålder och som 23-åring var jag tränare på seniornivå och på den tiden byggde en hel del av ledarskapet på att "du som ledare bestämmer och spelarna är ditt verktyg". Så kände inte jag, den attityden gick så mycket emot min personlighet och det passade inte mig. Där hade jag en ganska stor process med mig själv att visa spelarna att jag tror på dem och få med dem på min idé. Det tog en tid att komma tid, men det var värt det. Att vara modig och våga stå för att man är en tränare och man även ibland vågar visa svagheter genom att inte ha svar på allt, det tror jag också är viktigt. Idag jobbar jag mycket med tre boxar, där spelarna får svara genom varsin box och det för att se hur spelarna tänker kring mina idéer och planer och genom att se hur de svarar i de här tre boxarna ger mig feedback på hur jag kan jobba med individerna och inom detta har jag gjort en ganska stor resa under mina år som tränare.

Och om vi vänder på frågan, är det något du önskar du vore bättre på?
- Dels skulle jag vilja bli bättre på språket på Färöarna. Jag pratar svenska med mina kollegor i ledningen, men jag coachar på engelska. Ibland kan jag också bli lite för upptagen i att fokusera på hur vi gör i mitt lag istället för att se motståndarnas eventuella taktiska justeringar i en match. Där har jag min assisterande som hjälper mig mycket. Idag görs det en del undersökningar inom just detta och och generellt minns man cirka 50% från en match. Om jag har bra koll på vårt spel så är det viktigt att vi snabbt svarar på deras taktiska justeringar genom att som till exempel flytta upp en spelare, justera i pressen eller liknande. Man får heller inte tro att man kan dra allt själv utan man måste våga delegera och lita på sina kollegor. När man når ett team-arbete, då har man lyckats och det är nog min viktigaste resa - att jag vågat definiera det jag behöver hjälp med!

Innan samtalet rundas av så ska vi ta tillfället i akt och prata framtidsplaner. Håkan berättar här att han är öppen för en hel del olika uppdrag den dagen han är klar med sitt nuvarande jobb som förbundskapten för Färöarna.

Om vi pratar framtid, du har förnyat kontraktet med Färöarna och verkar trivas bra där. Hur lyder framtidsplanerna där?
- Jag blir 65 år när kontraktet går ut och det var ganska länge sen jag satte upp några såna mål som tränare. Det är svårt att ha det då det är mycket tillfälligheter som avgör det hela, men om jag får välja själv så vill jag inte sluta jobba då utan jag har minst en femårsplan på att jag skulle vilja fortsätta inom fotbollen, säger han och fortsätter:
- Som jag känner nu skulle jag lätt kunna tänka mig att fortsätta som tränare, absolut. 

Under samtalet framkommer det också att Håkan har ett öppet sinne för vad nästa uppdrag kan bli. Det är absolut inte glasklart att han måste jobba som tränare eller förbundskapten.

Håkan, är du öppen för andra jobb, även om det inte skulle bli som tränare eller förbundskapten?
- Jag skulle även kunna tänka mig att jobba inom en annan roll. Jag har fått några förfrågningar från klubbar att bli sportchef. Jag har även fått frågor att bli som Stuart Baxter var i Helsingborg, att titta på fotbollen mer ovanifrån, lite strategiskt så att säga. Att ingå i en bolagsstyrelse med fokus på ledarskap och teambyggande skulle också vara intressant. Det finns många spännande områden som jag skulle kunna vara intresserad av, men det ska stämma med tajmingen och allt det där, så vi får se. 

"Tittar man på mästerskap är medelåldern ganska hög på förbundskaptenerna" 

- Jag skulle även kunna jobba som scout i en viss roll som att följa vissa spelare och jobba med ett agent-team som jobbar för att hitta specifika spelare inom ett visst område... För tio år sedan hade jag nog inte tänkt så här, men det kan jag göra idag och det är jag glad för, så får jag inte fler tränar-förfrågningar så skulle jag absolut kunna bli kvar inom fotbollen. Tittar man på ett mästerskap är medelåldern ganska hög på förbundskaptener och jag tror inte det är någon tillfällighet. Det krävs en viss erfarenhet för att genomföra det uppdraget och jag tror att det finns mycket kvar att ge även när man är uppe i den åldern och idag går det några såna gubbar arbetslösa som jag tycker att klubbarna kanske ska titta efter också.

I Sverige har du nämnts som en tänkbar efterträdare till Janne Andersson som svensk förbundskapten, men det verkar inte aktuellt?
- Det vet jag inte, jag hade ju som sagt skrivit på ett tvåårsavtal med Färöarna då. Jag hade under förra året förfrågan från förbundet om hur långt avtal jag hade, men vad de frågorna grundades i vet jag inte. Efter guldet 2015 så trodde jag kanske att jag skulle få en förfrågan då Erik (Hamrén) sa upp sig vid årsskiftet, men det fick jag inte utan det blev Janne (Andersson) som man landade i då efter att han gjort det bra i IFK Norrköping. Jag vet inte om jag ens fanns med i truppen men kände mig lite "petad" och det är nyttigt att få känna det som tränare också, i den rollen tvingas man ju att göra spelare besvikna vid varje uttagning. Hade jag fått frågan så vet jag inte om jag hade tackat ja. Jag vet att det är ett fantastiskt jobb, men också sett baksidorna genom min far och delvis via Erik som är en nära vän.

När vi ändå pratar Sverige och efterträdare, har du någon personlig favorit som du anser är bra lämpad för uppgiften?
- Jag tycker att det namn som dykt upp här på slutet med Tony Gustavsson är intressant. Jag hade honom på utbildning i två år i Örebro och jag fick ett väldigt bra intryck av honom där. Han har väl mest varit på damsidan, även om Hammarby och Degerfors står på meritlistan på herrsidan, men det tycker jag inte spelar någon större roll. Vad han har gjort med att ha tagit lag till Champions League och varit på den högsta nivån som assisterade i USA och i Australien också är viktiga erfarenheter. Han är en nytänkare, taktiskt smart och är en duktig kommunikatör. Ibland kanske han är lite för mycket nytänkare, men det tror jag han utvecklats och blivit mer stabil. Jag tror på honom, kanske ihop med någon annan som har föreslagits. 

Ditt nya kontrakt med Färöarna sträcker sig 2025 ut. Hur ser du på framtiden efter det? Det är långt dit, men har du några drömmar kvar att förverkliga?
- Får jag sätta drömmar med Färöarna så är det verkligen med betoning på drömmar, men att ta nästa steg i Nations League hade varit fint. Att även få, åtminstone kvala till ett mästerskap hade varit en riktigt fin dröm att uppnå, men det skulle också vara den största sensationen någonsin, men drömmar är gratis! Jag hoppas dock kunna bidra med att få ut mer spelare i internationella miljöer och spela mot bättre spelare, då kommer spelarna på Färöarna kunna ta stora kliv också. Jag tror de kan bli en väl så bra som de isländska spelare som kommit ut och det är något jag verkligen hoppas kunna uppnå under min tid där. 

"Får gärna slå mig en signal om de söker nya spelare"

- Jag uppmanar svenska klubbledare att ta en titt och slå en signal till mig om de söker nya spelare. Jag kan själv inte gå ut och sälja spelare, men jag rekommenderar gärna spelare om jag får frågan. För min egen del är jag inte där för att göra karriär. Det här jobbet ger mig motivation och det är något som engagerar mig. Spelarna är beredda att göra allt för att bli bra på fotboll och kan jag kombinera det med ett hyfsat socialt liv och inte drunkna i fotbollen, då har jag ett bra liv framför mig den tiden jag är kvar som fotbollstränaren. Personligen har jag en dröm om att bli singelsingelhandicap i golfen, det är ett tydligt prestationsmål för mig själv, avslutar han med ett leende.