Andreas Brännström: "Jag vill jobba utomlands igen"

Anderas Brännström har hunnit med ett par olika uppdrag under sin tränarkarriär och kommer närmast från en tuff period i AIK där han fick lämna jobbet under pågående säsong 2023. 

Vi inleder intervjun med att stämma av vad han pysslar med idag och även om han inte är anställd tränare för dagen så är fotbollen ingenting han släppt bara för det...

Andreas, hur är läget och vad pysslar du med idag när du inte pratar fotboll och livet med oss? 
- Jag tar det ganska lugnt. Blandar pappaliv med att läsa lite. Sen studerar jag såklart en del fotboll. Man har sällan tid att gräva djupt i världsfotbollen när man jobbar för en klubb.

Det är jultider som råder, är det en högtid du uppskattar? 
- För mig personligen är den inte så viktig, men barnen älskar den så det är ju bara att åka med.

Vad var det som fick dig att vilja bli fotbollstränare?
- Jag ville ju helst bli fotbollsproffs, men var mest skadad. Då blev det mycket tid att tänka. Så det kom upp en del idéer jag ville pröva, så det var min ingång i det.

Du har varit tränare sedan 2007 om jag har rätt uppgifter och då inledde du din tränarkarriär som ungdomstränare i Sirius. Hur minns du den tiden?
- Det var en fantastisk tid, men när jag springer på det gänget ibland så vill man nästan be dem om ursäkt. Det var en väldigt bra grupp, men de fick väl testa på en del grejer som jag inte skulle driva idag.

2007-2008 hade du den rollen och sedan blev du assisterande tränare där mellan 2008-2009 innan du tog över som huvudtränare 2009. Hur var det att gå den resan i klubben?
- Egentligen tog jag över A-laget sommaren 2008 när klubben letade tränare. Jag blev kvar året ut och vi lyckades hänga kvar efter en bra höst. Året efter var Jens T Andersson tränare så jag hade vår samarbetsklubb i division 4, U21 + tog över A-laget sista sex matcherna. Vi tog en del poäng, men den gången lyckades vi tyvärr inte hänga kvar. Så min första hela säsong i Sirius A var 2010. Det var en kul tid där Sirius hade dålig ekonomi och var långt från Allsvenskan. Vi funderade väl mest på hur vi kunde göra om klubben och skapa ett allsvenskt lag i Uppsala. Det var en annan tid med dåliga träningsförutsättningar och inget vidare intresse runt klubben. Inför 2011 kändes det som om vi startade på riktigt. Vi rensade och föryngrade. Spelare som Ian Sirelius från Gröndal, Moses Ogbu, Kim Skoglund från Gamla Uppsala, Jesper Nyholm från juniorlaget och så vidare. Det var ingen som jublade för den typen av spelare då, men det blev kärnan hela vägen till Allsvenskan även om jag inte var kvar då.

Efter dina år i Sirius så hoppade du runt lite och var verksam i Hudiksvalls FF, AFC United & Dalkurd FF mellan 2012-2015 för att sedan bli ungdomstränare igen och då i Hammarby. Vad var det som lockade där?
- Att jobba med ungdomar är bra, alla borde göra det med jämna mellanrum. Där går det inte att sitta på ett kontor och vara boss, du måste ut på planen och göra hantverket. Om du gör det så får du otrolig effekt, spelarna går så fort framåt i den åldern.

Det blev ingen lång sejour i Hammarbys ungdomslag då du var tillbaka i Dalkurd igen relativt fort och där fick du vara med om att föra laget till Allsvenskan efter en 1-0-seger mot GAIS i sista omgången. Hur minns du den säsongen?
- Det var väl egentligen två olika jobb. Min första sejour i Dalkurd var mer "mitt" Dalkurd. Då handlade det om att bygga nåt som höll hela vägen till allsvenskan. Egentligen väldigt likt mitt sista år i Sirius. Skapa en elitmiljö som på sikt skulle ge allsvenskt spel. När jag kom tillbaka 2017 fanns mycket redan, då handlade det mer om att ta det i mål och vinna matcher. Vi hade ett bra lag och man kände väl redan i augusti att vi skulle fixa det.

"De hade bråttom - det hade inte jag"

Samma år ryktades det om att du var mer eller mindre klar för IFK Göteborg, det vill säga 2017. Hur nära var det?
- Det var väl nära först, men de hade bråttom och det hade inte jag. Det var inte mitt första alternativ helt enkelt och de fick gå vidare.

Istället blev det Jönköping Södra, kan du berätta hur du hamnade där?
- Jag hade ett break och hade väl tänkt vänta till året efter, men de snackade ner mig och det är jag glad för. Det var väldigt fina år som på nåt sätt liknade tidigare jobb. Vi hade Sveriges äldsta elittrupp som precis åkt ur Allsvenskan och var på väg ur Superettan också. Vi fixade kontraktet och året efter spelade vi en bra fotboll och kom 4:a. Året efter det gjorde vi en helrenovering och föryngrade. 14 nya spelare (igen). 2020 skulle vara ett ombyggnadsår och vi började verkligen uselt. Men från sommaren och framåt gick vi som ett tåg och gick från botten till allsvenskt kval. Så det gick lite snabbare än vi trodde, mycket på grund av väldigt ambitiösa spelare som hade styrka i motgång och lärde sig snabbt.

Efter två säsonger i Jönköping så blev det en flytt till Kroatien där du var assisterande i Hajduk Split. Hur hamnade du där?
- Jag hade tänkt ett tag på att det vore kul att se något nytt, utanför Sverige. Det var nära efter Dalkurd men sprack då. Nu var jag på ett möte i Danmark. Mötet kändes riktigt dåligt och när jag kom tillbaka till hotellet så kände jag att "här kan jag ju inte jobba, det är kaos här". Precis då ringde Jens Gustavsson och undrade om jag skulle vilja komma ner till Kroatien. Så ibland är det en kombination av tajming och tur.

Efter utlandsäventyret i Kroatien så blev det en återkomst till Sverige och det ska vi prata om nu. Brännström hamnade i Mjällby, för att sedan ta steget till AIK där han i intervjun berättar att han inte hade för avsikt att jobba.

När du efter ett år i Kroatien återvände till Sverige igen så hamnade du Mjällby AIF som huvudtränare. Berätta för oss om hur Mjällby kom in i bilden? 
- De hörde av sig men jag var väldigt tveksam. Mest för att jag kände att jag kanske inte skulle passa in där. De stod för något annat än det jag gjort. Men det var bra och öppna samtal med ledningen där så vi hittade varandra. Vi hittade nån hybrid och gjorde en relativt bra säsong. Det var väldigt bra folk runt mig i Mjällby och väldigt lätt att jobba.

"Jag hade inga tankar på att jobba i AIK"

Sejouren i AIK blev dock inte så långvarig, kan du berätta om din syn på det som skedde där?
- Jag hade egentligen inga tankar på att jobba i AIK, för jag ansåg att deras och mitt sätt att se på en elitverksamhet skiljde sig på för många sätt. Men vi hade några möten och de målade upp en bild av vad de ville göra och överraskade mig positivt. De visade statistik över mina tidigare truppbyggen, med värdeökning, poängsnitt och vad som skulle åstadkommas de närmaste åren. En riktigt proffsig presentation med kloka tankar. Man valde ganska kort efter det att ändra inriktning, och det får man respektera, men det var inte en väg som passade mig. Jag har ingenting emot press och de delarna som kommer med jobbet. Däremot är jag van att påverka och jobba väldigt mycket. Här var det mindre jobb vilket vissa tycker är skönt, men det passar inte mig.

"Jag är alltid självkritisk"

Du har i tidigare intervjuer varit lite självkritisk och uttryckt en viss ånger över vissa ageranden, finns det saker du hade velat göra om du fick chansen?
- Jag är alltid självkritisk, i alla jobb. Det finns inte en match genom alla år där jag inte gått igenom efter vad jag borde gjort bättre. Men jag kände till att det fanns grupperingar redan innan jag klev på och jag hade en förhoppning om att reda ut det och ena klubben på ett bättre sätt, för jag vet vilken kraft den kan vara då. Såhär i efterhand misslyckades jag med det, det är fakta. Säger nån att det var naivt så har den förmodligen rätt.

Intervjun är på väg mot sitt slut, men innan vi syr ihop det hela så stämmer vi av hur framtidsplanerna ser ut och vi ber även Andras Brännström att utse vem han vill se som efterträdare till Janne Andersson i blågult.

Nu är vi mitt i jultider och allt vad det innebär, men om vi blickar framåt, hur ser planerna ut då?
- Nån gång kommer jag ju jobba med fotboll igen. Antingen på elitnivå eller på ungdomsnivå. Det där emellan är inte så intressant för där vill ofta jag så mycket mer än spelarna.

Har du fått några konkreta förfrågningar sedan uppbrottet med AIK? 
- Det går i perioder. Direkt efter AIK var det en hel del och sen när vintern närmar sig tar det fart igen. Det brukar vara så i den här branschen.

Om, eller kanske när du ska hoppa på nästa uppdrag, vad är det som lockar dig då?
- Bra fråga, jag har sällan gått till ett möte med en klubb med en säljplan. För mig är en intervju lika mycket en intervju från min sida. Att få en känsla för de personer jag ska jobba med. Det är ett så intensivt jobb, så känner man att man inte ser på saker på ett liknande sätt blir det en dålig tillvaro för alla inblandade. Och tvärtom. Känner jag och övriga att "fan, vi kan göra något riktigt bra här", då kör vi.

"Jag vill jobba utomlands igen"

Om du får tänka fritt, är det Sverige som lockar då eller vill du utomlands?
- Jag vill jobba utomlands igen någon gång, men det är mycket som ska stämma och det är inte bråttom, så sånt är helt öppet.

Svenska landslaget är på jakt efter en ny förbundskapten, har du någon personlig favorit för uppdraget?
- Olof Mellberg blir bra. Nu får vi övriga se till att förse honom med välutbildade tvåvägsspelare, sen får han sköta resten!