Jonas "Monstret" Gustavsson: "Det var nog tillfälligheter som förde mig till hockeyn"

Den före detta hockeymålvakten Jonas "Monstret" Gustavsson har en lång karriär bakom sig med spel i både SHL, NHL och Tre Kronor såklart. 

När vi pratar med honom så är det några ämnen som tas upp och vi inledde samtalet med att kolla vad han sysselsätter sig med idag då han inte längre är aktiv som spelare.

Sista säsongen gjorde han i Linköpings HC 2019/20 och idag är han 39 år gammal och han bor kvar i staden där han avslutade sin hockeykarriär, men vad gör han om dagarna nu för tiden - det ska vi ta reda på nu!

Jonas, tack för att du vill prata hockey med oss! Hur är läget och vad gör du idag?
- Läget är bara bra, tack. Sedan två är tillbaka är jag med och driver en satsning på Söderberg & Partners. Det är ett finansbolag och jag hjälper dem att bygga upp en satsning mot svenska toppidrottare runt om i landet. Det är en mix av fotbollsspelare, hockeyspelare, golfare och tennisspelare där vi försöker hjälpa dem med finansiell rådgivning, men även saker utanför idrotten som att bygga ett nätverk, så som att träffa människor för att förebygga en bra framtid för att idrottaren i fråga ska ha en bra tid även efter sin aktiva karriär.

Vidare diskuterar vi hans något udda smeknamn, varför det blev ishockey han fastande för och om det var ett givet val att bli målvakt. 

Här framkommer det att det var något mer av en slump att det blev just ishockey för den tidigare stjärnmålvakten...

"Det var nog tillfälligheter som förde mig till hockeyn"

Du är ett känt namn i hockeykretsar efter en lång och framgångsrik karriär.
Kan du berätta hur kommer det sig att du började spela ishockey?
- Ja, varför började jag egentligen? Jag har egentligen ingen exakt klar bild över varför jag började med den här sporten utan det var nog tillfälligheter och kompisar som höll på och då började jag också. Det var var många som spelade fotboll och hockey i skolan, så då började jag också och det var väl också där jag fastande för hockeyn helt enkelt. 

Följdfråga, var det givet att du skulle bli målvakt?
- Nja, det fanns väl aldrig någon plan så direkt, men det var samma sak där att det var nog tillfälligheter som avgjorde. Jag började i någon typ av skridskoskola och när det var dags för hockeyträning så fick jag liksom de andra i gruppen prova på och jag tyckte väl att skydden såg häftiga ut så jag blev kvar där mellan stolparna.  

Jonas Gustavsson har varit med att spela upp moderklubben AIK från Division 1 till HockeyAllsvenskan och det är något han senare i intervjun nämner som en häftig upplevelse från karriären när vi pratar om meriter, minnen och priser, men innan vi går in närmare på det ska vi reda ut hur det kommer sig att han än idag går under smeknamnet "Monstret". 

Du fick ett rätt udda smeknamn, "Monstret". Berätta hur det gick till?
- Ja, men jag vet ju när det skapades och det var i sista delen av min tid i Färjestad och där gick det ju riktigt bra när jag slog nåt rekord i antal minuter utan att släppa in ett mål... Jag vill minnas att det var min tränare som jag hade då (Tommy Samuelsson - Per-Erik Johnsson - Erik Granqvist) som sa att jag "spelade som ett monster" och därifrån följde det med till Nordamerika, men nu också till min civila karriär så idag har jag lärt mig leva med det, säger han med ett leende. 

"Första året i Karlstad var en mix, men år två fick jag resultaten med mig"

Karriären tog fart i AIK där du spelade både i Division 1 och HockeyAllvenskan, men sedan värvades du till Färjestad där det blev två säsonger innan NHL-äventyr kallade. Hur minns du tiden i Karlstad? 
- Väldigt bra. Jag kom ju dit från AIK som du sa och jag kände att jag fick en stor chans som fick komma till en så stor klubb. Jag tror att Erik Granqvist såg något i mig tillsammans med Håkan Loob. Jag kom dit tidigt ändå och fick se och lära i början. Jag fick acklimatisera mig till den nivån och blev jättebra omhändertagen. Första året var en mix av både höjdpunkter och annat, men andra säsongen gick desto bättre då jag nådde full potential och fick också resultaten med mig. 

Efter en kort men lyckad period i Karlstad som slutade med SM-guld fick Jonas Gustavsson vara med i Tre Kronor under ett hockey-VM också. 

Därefter väntade NHL-anbuden och då han inte var draftad berättar han här att han hade möjlighet att få välja lag lite själv och att han tackade nej till någon klubb innan valet till slut föll på anrika Toronto Maple Leafs. 

Flyttlasset gick till Toronto där du under debutåret gjorde 42 NHL-matcher.
Hur var det att få åka över dit och spela?
- Jag fick ju väldigt bra utväxling i Karlstad och därefter gick det väldigt fort. Efter VM fick jag höra om NHL-intresset och i och med att jag inte var draftad så hade jag chansen att välja mellan några lag. Jag tackade nej till några klubbar då jag såg det som en häftig utmaning att få komma till Toronto. Det finns mycket hockeyhistoria där och det är en fantastisk hockeystad, säger han och fortsätter: 
- Som jag såg det så var det en bra klubb att komma till och som du säger, 42 matcher under första året var en bra start och det var riktigt roligt att få chansen direkt där borta direkt.  

"Från början var det lite overkligt att ens vara i NHL"

Du tillhörde Toronto från 2009/10 till säsongen 11/12, så totalt tre säsonger.
Hur vill du beskriva tiden där?
- Från början var det lite overkligt för mig att ens vara i NHL. Det var höga krav som ställdes och jag satte även höga krav på mig själv. Jag ville givetvis etablera mig som en NHL-målvakt och i och med att jag fick nya kontrakt där borta så gjorde jag ju det, men man vill hela tiden spela på en hög nivå och jag är överlag  nöjd över min prestation.
När jag kom till Toronto så var de ett bottenlag, så det var inte det lättaste uppgiften, men jag har många häftiga minnen därifrån så för att sammanfatta det hela är det mycket positivt över min tid där. 

Efter Toronto blev det spel i fler NHL-klubbar... Detroit, Boston och Edmonton för att vara exakt. Kan du berätta om upplevesen i dessa hockeystäder och var trivdes du som bäst?
- Jag trivdes jättebra i Detroit. Det var många svenskar där och vi hade ett lag som gick till slutspel varje år. Vi tävlade om att gå långt varje säsong och det var kul. Jag trivdes som som sagt kanon där, även om jag var rätt skadebenägen, men jag trivdes riktigt bra i hela organisationen faktiskt, säger han och fortsätter:
- Alla skador i min karriär satte dock lite käppar i hjulet från att gå från en andremålvakt till att bli en startmålvakt, så skadorna är det negativa, men det positiva överväger ändå med alla svenskar i laget och att vi tävlade på en högre nivå där med slutspel varje år som sagt och ambitionen att vinna hela tiden. 

Boston då, hur var det där?
- Jag trivdes även jättebra i Boston under mitt år där, även om vi där hade vi en väldigt uttalad förstamålvakt så det var tufft att få speltiden, men det var en trevlig stund ändå då jag där hade en nyfödd dotter så det var mycket tid hemma och så, så det var trevligt det också.

... och Edmonton, något att säga om upplevelsen där?
- Sista anhalten var i Edmonton där jag var en halv säsong och jag var utpekad tvåa även där. Jag kom väl inte riktigt in i den klubben som planerat, så sista tiden där spelade jag i farmarligan så det blev lite ryckigt, men för att summera så var väl inte det mitt roligaste och bästa år där borta av dem anledningarna.

Då vänder vi på steken och frågar om bästa NHL-minnet istället, hur lyder det?
- Det är väl första gången man gör saker och ting. Första matchen, första starten, första nollan, första slutspelsmatchen. Det är de sakerna som sticker ut tycker jag.

Efter tiden i Edmonton så valde Jonas och hans fru att packa resväskorna och bege sig hem till Sverige. I NHL blev det totalt 179 matcher, varav han fick göra 42 av dem redan under debutåret där borta.  

Här berättar han om hur det kommer sig att han blev en LHC-spelare när det var beslutat att han och familjen skulle flytta hem till Sverige igen. 

Jonas, när ni flyttade hem från USA blev det spel med Linköpings HC i SHL.
Berätta hur du hamnade där?
- Sista året där borta hade vi mer eller mindre bestämt att vi skulle hem till Sverige och både jag och min fru är från Stockholm, så vi ville hamna i närheten av stan. LHC var på tapeten och vi tyckte det var spännande. Jag kände också några spelare i laget och tyckte att det skulle bli en spännande utmaning att få komma hem och spela matcher och att få spela inför vänner och familj igen.

I prisskåpet finns bland annat ett SM-guld som du hann ta innan flyttlasset till NHL.
Hur var det att vinna SM-guld med Färjestad?
- Det var ju häftigt såklart. Hela den resan från start till mål var häftig och ju närmare slutspelet vi kom så var det en härlig känsla som bubblade i hela kroppen. Sen när vi till slut når slutmålet så hamnar man i en mental känsla som är svår att beskriva, men det var såklart häftigt att få vara med och vinna ett guld med den gruppen och laget.

Förutom SM-guld med Färjestad har Jonas Gustavsson som ni kunde ta del av i hans meritlista ovan också fått en OS-medalj. Detta i form av ett silver i Sotji där han dock inte fick någon speltid, men han fick vara med om en upplevelse som han minns tillbaka till med goda minnen. 

"Henke var ju ganska klar etta"

Du har också ett silver från OS i Sotji, men där blev det ingen speltid.
Hur stort är det att ändå varit med om en medalj i OS?
- Nej men precis, jag fick en OS-match i Vancouver och det var kul av den anledning, men Sotji var ju häftigt då vi gick och tog ett silver. "Henke" var ju ganska klar etta, det var man inställd på, men alltid härligt att vara med i landslaget och i gruppen och få vara med och skapa något. Jag fick bidra på andra sätt genom att prestera på träning och vara en skön kille i gruppen och man får alltid försöka vara redo ifall något händer.

... och två VM-brons, antar att de inte värderas högst av dessa priser, men du har också fått ta emot "Guldpucken", ett pris som går till bäste SHL-spelare för säsongen. Vilket pris värderar du högst?
- Alltid svårt att värdera priser så, men man vill alltid vinna. Att vinna i FBK var stort, men även att spela upp AIK från Ettan till HockeyAllsvenskan var stort. Det är också väldigt smickrande att få ett individuellt pris i form av guldpucken, men att vinna som grupp är större så det som klingar högst är nog SM-guldet.

Mer om din tid i USA... efter så många NHL-säsonger och med bra lag måste man ju fråga vem som varit din bästa medspelare genom åren?
- Oj, svår fråga! Jag har haft äran att spela med väldigt många bra spelare... Jag har fått frågan förut om att bygga ett all star-lag, men svårt att plocka ut nån specifik sådär. Jag uppskattar alltid folk som gör grovjobbet hem och det behöver inte bara vara backar. Men ska jag nämna tre stycken så har vi (Henrik) Zetterberg, Pavel Datsiuk och Patrice Bergeron. De tre gjorde att man kände sig lite extra trygg när de var på isen då de alltid gav allt.

... och om vi vänder på det, vem har varit tuffast att möta?
- Den är också svår... det blir de klassiska svaren här. Crosby såg jag knappt aldrig på isen, men sen hade han 1+2 eller 2+1. Han var så snabbtänkt så han var lurig att möta. En annan är Aleksandr Ovetjkin, hans skott är ruggigt vasst! Det finns såklart flera namn och säkert någon man missar, men dessa är svåra att inte nämna i detta sammanhang tycker jag.

Intervjun är på väg att lida mot sitt slut, men innan vi ska summera och tacka för denna pratstund så ska vi ta och förhöra oss om hur Jonas följer svensk hockey idag, vad han har för framtidsplaner och vilka som vinner SM-guldet så småningom. 

Hur följer du hockeyn idag?
- Jag tittar väl en hel del på hockey, det gör jag. Ibland på plats här i Linköping där jag bor nu, men jag ser även en del på tv, kanske inte alltid hela matcher, men det blir någon period här och var för att hänga med, säger han och tillägger: 
- Jag är allmänt sportintresserad så det blir en hel del sport och då jag också jobbar med idrottare idag så kommer man i kontakt med sporter även utanför ishockeyn, vilket är väldigt roligt.

Vi fortsätter samtala om SHL och den tabell vi har idag som är ruggigt jämn. Vi enas om att det är ett lag som sticker ut lite och det är Färjestad, men i övrigt är det en riktigt tajt tabell.

"FBK har hittat tillbaka till gammal god stil"

Vad säger du om SHL så här långt?
- Det är som du säger, riktigt tajt tabell! Det är ett par lag som är riktiga besvikelser emot vad man kanske hade trott på förhand. Nu har Färjestad dragit ifrån lite mer i toppen än vad man kanske trott på förhand och det känns som de hittat tillbaka till gammal god stil med enormt tryck på hemmaplan, men tittar man utanför så är det extremt jämnt från toppen till botten. Det känns som en riktigt spännande säsong, helt klart.

Vad säger du om tabelläget i övrigt då?
- Känslan är att det har blivit jämnare. Fler lag har toppspelare och det är färre spelare i Ryssland nu och då är Sverige en av de ligor de hamnar i och jag tror att det bidrar till att fler lag slåss på en högre nivå nu än förut, säger han och fortsätter: 
- Förr visste man vilka lag som skulle vara i toppen, men nu är det betydligt mer öppet och det är även nykomlingar som kommer upp och tar för sig på ett annat sätt och riktigt kul att många lag hittar sätt att göra det bra tycker jag.

HockeyAllsvenskan då, följer du AIK där också?
- Ja, men lite grann. De senaste åren har jag i alla fall sett derbyna på plats. Mitt gamla lag går ju lite bättre hittills och det är kul, men samma sak här, det finns lag man hade trott mer på och Djurgården är ju ett av dem. Det ska bli spännande att se hur serien ser ut framåt slutet för det är då det gäller att få ihop det. Det är en spännande liga och tittar man på historiken på klubbarna i HockeyAllsvenskan idag så hade den kunnat vara SHL den också... det är mycket traditioner på klubbarna där som gör denna liga till en mycket spännande sådan den också.

Vad händer framöver då, hur ser framtidsplanerna ut?
- Framtidsplanerna just nu är inte så långa om jag ska vara ärlig. Jag trivs väldigt bra med det jag gör idag och har kommit in bra i det civila arbetslivet. Vi får väl se på sikt om andra saker dyker upp, men målsättningen nu är att det vi gör idag ska bli ännu bättre och att vi ska kunna hjälpa ännu fler människor. Jag trivs som sagt riktigt bra med detta och det är jättespännande att få vara en del av det.

Slutligen, vilka vinner SHL 2023/2024 tror du?
- Det givna svaret är ju Färjestad så som det sett ut än så länge, men jag tror det kommer bli et tufft då många lag vill slåss om det, men jag tror att FBK är så pass starka att de tar det, även om fler lag kan vara med och slåss om det.